Kriminalvårdens arbete vilar på de principer som slogs
fast genom 1974 års kriminalvårdsreform -- en reform som
det varit stor politisk enighet om. Grundtankarna i
reformen är att motverka de negativa konsekvenser som ett
frihetsberövande innebär samt att medverka till den
dömdes anpassning i samhället.
Kriminalvårdens flesta klienter är starkt missgynnade
socialt och i de flesta andra avseenden. Många saknar
arbete och bostad och har uttalade missbruksproblem. Den
allt hårdare inställningen till människor som begått brott
har, trots kriminalvårdens höga ambitioner, lett till att det
blivit svårare att framgångsrikt främja den dömdes
anpassning.
Hela samhällets insatser krävs för att kriminalvårdens
klienter skall få arbete, bostad och annan samhällsservice i
form av sjukvård och omsorg. Kriminalvårdens klienter
skall ha samma rätt som övriga medborgare till
samhällsservice.
Detta kräver samarbete och samverkan över
myndighetsgränser. De olika projekt som pågår mellan
arbetsförmedling, socialtjänst, sjukvård m.fl. bör utvecklas
och fördjupas. Inte minst är det angeläget att de intagnas
kontakter med omvärlden stärks redan under anstaltstiden.
Det underlättar frigivningsförberedelserna och
anpassningen efter anstaltstiden. Ett vidgat socialt
kontaktnät främjar möjligheten till ett normalt liv. Här bör
övervakare, klientorganisationer, idrottsorganisationer och
andra ideella föreningar få en utökad roll.
Förändringsarbete inom kriminalvården
Sedan januari 1991 har kriminalvårdsverket en ny
organisation. En stor del av den centrala verksamheten är
decentraliserad till regioner och lokala enheter. Personalens
arbetsuppgifter har förändrats. Vård- och
tillsynspersonalen, men också andra yrkeskategorier, har
fått ett större ansvar i klientarbetet genom
kontaktmannaskap. Den nya vårdarrollen måste skapas
efter varje anstalts egna behov och knyta an till de
påverkansprogram och de lokala handlingsprogram mot
bl.a. narkotika som finns på resp. anstalt. Personalen måste
vara väl rustad för sina nya uppgifter, när det gäller
ekonomi- och personaladministration, ledningsfunktioner
eller kontaktmannaskap. Ökad utbildning och
personalutveckling är en förutsättning för att klara ett större
ansvarstagande och för att det förändringsarbete som pågår
inom kriminalvården skall kunna fullföljas.
Psykiskt störda lagöverträdare
Den 1 januari 1992 trädde ny lagstiftning i kraft som
innebär att kriminalvården får ta hand om allt fler klienter
som har psykiska besvär. Kriminalvårdens egna
psykiatriska resurser är begränsade.
Normaliseringsprincipen förutsätter att klienterna får
tillgång till den vård och omsorg som är erforderlig. Ett
bättre samarbete mellan kriminalvård och bl.a. den
psykiatriska vården måste komma till stånd. Personalen
inom kriminalvården behöver få en adekvat utbildning för
att kunna ge dessa klienter den omsorg de behöver då de
vistas inom kriminalvården.
Innehållet i kriminalvården
En av kriminalvårdens uppgifter är att så långt som
möjligt eliminera de bakomliggande orsaker som kan bidra
till förnyad brottslighet. Under senare år har lokala
handlingsprogram för de enskilda anstalterna utvecklats
och ett ambitiöst motivationsarbete har bedrivits för att ge
klienterna insikt om sina problem. Olika
behandlingsinsatser för att hindra nya sexuella övergrepp,
misshandel eller att upphöra med ett uttalat missbruk av
alkohol och/eller narkotika har byggts ut.
Särskilda påverkansprogram i form av rattfällan,
drogfällan, slagfällan och brottsfällan har skapats och
personalen har utbildats för information och ledning av
dessa. Ett omfattande arbete har bedrivits för att bekämpa
spridningen av HIV/Aids.
Det är angeläget att detta arbete kan fortgå och
utvecklas. Också nya alternativ bör prövas tillsammans och
i samverkan mellan myndigheter och organisationer.
Det bör betonas att innehållet i kriminalvården är av stor
betydelse för att förändra och påverka den intagnes
situation och medverka till att klienterna står bättre rustade
inför frigivningen.
Differentiering av intagna
Det kan inte nog understrykas att ett större utbud av
olika verksamhetsinriktningar mellan och inom anstalterna
med olika avdelningar, t.ex. narkotikafria sådana, och en
ökad specialisering av anstalter med inriktning av
påverkansprogram är grundläggande.
Differentiering måste kunna ske efter olika
utgångspunkter, såsom säkerhetsaspekter,
förstagångsdömda, behov av åtgärder mot drogmissbruk,
behandlingsprogram, närhet till hemorten för att deltaga i
frigivningsförberedelser eller att den intagna är kvinna och
behöver ha sina speciella behov tillgodosedda.
För att en differentiering skall vara möjlig måste det
ständigt finnas tillgång till platser på anstalter och
avdelningar med olika inriktningar. Detta förutsätter en viss
ledig kapacitet.
För att klara differentieringen har det sedan början av
1980-talet varit ett uttalat önskemål att beläggningen på
anstalterna inte bör överstiga 85%. Kriminalvården skall
planera så att den kan tillgodose rimliga anspråk på
differentiering av de intagna.
Från budgetåret 1987/88 har kriminalvårdsstyrelsen
möjlighet till effektivare styrning av beläggningen genom
att tidsförskjuta inställelsen för korttidsdömda.
Den faktiska beläggningen på anstalterna har sedan
1987/88 överstigit 85 %-normen
och något år nått över 90%. Detta kan
givetvis försvåra en bra differentiering.
Frivården
Frivårdens stödjande och kontrollerande uppgifter
måste utvecklas om frivårdspåföljden skall utgöra ett
realistiskt alternativ till fängelse.
Frivårdens klienter är till stor del socialt och i de flesta
andra avseenden starkt missgynnad. Många saknar arbete
och bostad. De har ofta en ofullständig skolutbildning. Hos
mer än hälften av klienterna finns ett känt alkohol- och/eller
narkotikamissbruk.
Det har blivit allt svårare för frivårdens klienter att
erhålla arbete och bostad. För att nå resultat krävs ett allt
intensivare samarbete inom kriminalvårdens olika
institutioner, men också att ytterligare utveckla innehållet i
frivården i form av påverkansprogram för att nå olika
klientgrupper.
En av frivårdens viktigaste uppgifter är den
förmedlande, dvs. att se till att klienten får tillgång till det
stöd och den hjälp som andra samhällsorgan kan
tillhandahålla. Det förutsätter ett väl fungerande samarbete
med övriga samhällsorgan, såsom socialtjänst,
arbetsförmedling och sjukvård. Det är genom
metodutveckling och ett väl strukturerat innehåll i
frivårdspåföljden som andelen klienter i frivård kan öka och
antalet klienter i fängelse minska.
Vi delar bedömningen i budgetpropositionen att det
krävs ytterligare resurstillskott för att utveckla innehållet i
frivården, prova nya former för lekmannamedverkan och
tillsammans med andra samhällsorgan få till stånd
motivationsarbete för drogmissbrukare, åtgärdsprogram,
KrAmi-verksamhet m.m.
Lekmannamedverkan
För att klara av sina uppgifter måste frivården också ha
tillgång till goda medarbetare i form av väl utbildade
övervakare. Lekmannainslaget i frivården har en vital
betydelse i övervakningsarbetet. Det har tyvärr skett en
förskjutning från lekmän till tjänstemän, en utveckling som
bör vändas. Lekmännen gör värdefulla insatser för de
dömda inte minst genom att ge dem en förankring bland
''vanligt folk''. De utför också ett viktigt samhällsarbete
genom att förmedla förståelse och kunskap om
kriminalvården och dess verksamhet.
Tidigare satsningar på gruppövervakning och biträdande
övervakare har inte fått någon större utbredning.
Riksförbundet Frivilla Samhällsarbetare, övervakarnas
organisation, har påtalat svårigheter att engagera ideella
krafter och att det är mera angeläget än någonsin med den
mänskliga kontakten som övervakaren utgör. För att på nytt
få ett ökat intresse för kriminalvården och dess klienter bör
en bred samlad insats göras för rekrytering och utbildning
av övervakare från bl.a. fackliga organisationer,
idrottsrörelsen och andra ideella organisationer.
Utvecklingen i samhället kräver också att övervakaren
ständigt får del av utbildning och information i
samhällsfrågor.
Andra faktorer som har betydelse både för nu
verksamma övervakare och för nyrekrytering är
ersättningsreglerna och de svårigheter som finns att ta ledigt
från ordinarie arbete för att bistå och stödja klienten. I dag
utgår ett arvode på 200 kr. per månad. Övervakaren kan
därutöver erhålla en ersättning av 35 kr. per timme för
särskilda insatser.
Det är angeläget att det kommer till stånd en samlad
översyn av ersättningsreglerna för att övervakaren skall
kunna erhålla en täckning för sina kostnader såsom förlorad
arbetsförtjänst m.m. Vid denna översyn bör också beaktas
möjligheterna till en lagstadgad rätt till ledighet vid
samhällsarbete som övervakare.
Alternativa påföljder
En utökning av alternativa påföljder såsom
kontraktsvård och samhällstjänst måste ske om det skall
vara möjligt att begränsa användningen av fängelsestraff.
Den målgrupp som kontraktsvården främst avser är
etablerade missbrukare. Vi anser att det är viktigt att vidga
användningen av kontraktsvården till att även omfatta
andra grupper. För att nå vårdresultat krävs noggrant
förarbete och individuellt anpassade vårdplaner i samarbete
med socialtjänst och olika vårdgivare.
En utökning av påföljden samhällstjänst skall enligt
budgetpropositionen ske till att omfatta hela landet.
Erfarenheterna av samhällstjänsten är positiva och den
skall snarast kunna användas i hela Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av innehållet i
kriminalvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av differentieringen
av intagna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning och fortbildning av
kriminal- och frivårdspersonal,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en samlad översyn av
övervakarnas möjligheter till ledighet och ersättningar,
5. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för
budgetåret 1992/93 anvisar 1
000
000 kr. för rekrytering och utbildning av övervakare,
varav 300
000 kr. till Riksförbundet Frivilliga samhällsarbetare för
en rekryteringskampanj,
6. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för
budgetåret 1992/93 anvisar 1
000
000 kr. för metodutveckling och stöd till övervakarnas
arbete,
7. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för
budgetåret 1992/93 anvisar 1
500
000 kr. för fortsatt utbildning av tillsyns- och
vårdpersonal.
Stockholm den 24 januari 1992
Lars-Erik Lövdén (s)
Ulla-Britt Åbark (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Birthe Sörestedt (s)
Nils Nordh (s)
Göran Magnusson (s)
Sigrid Bolkéus (s)