Våren 1991 beslöt riksdagen att kriminalvårdsanstalten i
Karlskrona skall läggas ned.
Inför valet 1991 lovade moderata samlingspartiet att de
i händelse av valseger skulle riva upp riksdagsbeslutet och
därmed behålla Karlskronaanstalten.
I årets budgetproposition fanns därför skäl att förvänta
sig förslag i den riktning som utlovats.
Något sådant förslag fanns dock inte. Tvärt emot vad
som sas i valrörelsen hävdar nu det moderata statsrådet i
justitiedepartementet att ''skäl att göra ändringar i dessa
beslut finns för närvarande inte enligt min mening''.
Detta ställningstagande är inte bara ett brott mot ett
givet vallöfte. Det är också märkligt med tanke på att det på
ett annat ställe i budgetpropositionen framhålls vikten av att
''öka antalet anstalter och avdelningar som arbetar med
särskilda motivations- och behandlingsprogram för
narkotikamissbrukare''. Dvs. precis den typ av inriktning
som präglar arbetet vid Karlskronaanstalten. Till detta
kommer en rad andra skäl för att behålla
kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.Den lagstiftning
som reglerar kriminalvården bygger på en närhetsprincip
där närheten till frigivningsorter skall vara vägledande. Det
kan inte anses vara förenligt med rådande
kriminalvårdslagstiftning att t.ex. överetablera Kristianstad
med två lokalanstalter och lämna Blekinge och Södra
Småland utan lokalanstalter.Karlskronaanstalten är i
mycket gott skick. Kriminalvårdsstyrelsen har i tidigare
anslagsframställningar också framhållit att den är värd att
behålla tills vidare.Någon seriös bedömning om det
framtida behovet av slutna anstaltsplatser finns inte
redovisat.Det häkte som för närvarande är under
uppförande i Karlskrona motiverades med en regionalt
bättre fungerande kriminalvård i konstellationen häkte--
anstalt--frivård visavi andra myndigheter som domstol och
polisväsende. En nedläggning av anstalten medför en ny
obalans.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett bibehållande av
kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
Stockholm den 23 januari 1992
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Jan Björkman (s)
Christer Skoog (s)
Hans Gustafsson (s)