Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona är en sluten lokalanstalt som tillhör Malmöregionen. I regionen finns förutom Karlskronaanstalten sex slutna lokalanstalter, nämligen Malmö, Helsingborg, Ystad, Växjö och två i Kristianstad. Den lagstiftning som reglerar kriminalvården bygger bland annat på den så kallade närhetsprincipen, som innebär att närheten till frigivningsorten skall vara vägledande för placeringen av den intagne.
Om man lägger ned Karlskronaanstalten leder detta till att sydöstra delen av Sverige blir utan sluten lokalanstalt, vilket i sin tur sätter närhetsprincipen ur spel i den delen av landet. Det skulle också innebära att Blekinge, vid sidan av Jämtland, blir det enda län i Sverige som saknar kriminalvårdsanstalt.
Trots att Karlskronaanstalten är en sluten lokalanstalt tjänstgör den som något av en specialanstalt inom Malmöregionen, där rymningsbenägna, narkotikaaktiva och i övrigt svårbehandlade personer placeras. Härigenom kan man i det längsta undvika förflyttningar av intagna till mer avlägset belägna riksanstalter, vilka i första hand behövs för ett långtidsklientel, samtidigt som verksamheten vid övriga lokalanstalter inte behöver störas av svårbehandlade intagna i alltför hög grad. Detta hindrar inte att Karlskronaanstalten dessutom kan fungera som lokalanstalt i ordets egentliga bemärkelse och ta emot dömda som skall friges till Karlskrona eller Blekinge i övrigt i enlighet med närhetsprincipen. Anstalten har nämligen goda möjligheter till differentiering av de intagna.
Karlskronaanstalten är personalmässigt dimensionerad för 37 intagna och har från och till varit överbelagd. Enligt en bedömning som chefen för Malmöregionen, kriminalvårdsdirektören Clas Amilon, gjort, torde antalet platser kunna utökas till 45. Personalen på anstalten anser att antalet platser utan kostnad för byggnation kan ökas till 49. Under alla omständigheter torde det alltså finnas ytterligare platsreserver här.
Personalen uppgår till 35 anställda. Därutöver tillkommer sex vikarier.
Det nya häkte som snart står klart i Karlskrona kommer att kunna komplettera kriminalvårdsanstalten på ett fördelaktigt sätt. Personalorganisationerna har redan gjort upp en plan för hur de båda enheternas administration och vikarieanvändning skall kunna samordnas, varigenom man kan uppnå betydande rationaliseringsvinster som kommer både anstalten och det nya häktet till godo.
Karlskronaanstalten fyller en viktig kriminalpolitisk funktion i sydöstra Sverige. Under senare år har betydande ekonomiska satsningar gjorts på anstalten. Så sent som 1990 byggde man ut brand- och överfallslarmet. Ingen annan anstalt i Sverige har ett så modernt säkerhetssystem som det man har i Karlskrona. Det är inte utan anledning som Karlskronaanstalten används för intagna som är särskilt rymningsbenägna.
Säkerheten har också ökats genom att all cellinredning har gjorts fast och att säkerhetsglas av mycket hög kvalitet installerats i samtliga celler.
Av årets budgetproposition framgår att det inte finns ekonomiska möjligheter att riva upp förra årets beslut om nedläggning av fängelset i Karlskrona. Vi menar emellertid att ett fullföljande av nedläggningsbeslutet utgör en sådan kapitalförstöring att fortsatt drift av Karlskronafängelset bör finansieras genom omprioriteringar inom ramen för det sammanlagda anslaget till kriminalvården. Som exempel på andra besparingar kan nämnas följande.
Kriminalvårdsanstalten i Västerås kan läggas ned. Denna anstalt är i mycket stort behov av renovering. I kriminalvårdsstyrelsens lokalförsörjningsprogram står bland annat följande:
Västerås är byggt 1857 och har 39 platser. Västerås är byggnadsmässigt i dåligt skick, varför en upprustning kräver omfattande åtgärder och skulle bli mycket kostnadskrävande. Västeråsanstalten har lämnat ett mycket omfattande förslag till ny- och ombyggnad. Förslaget är tveksamt eftersom det skulle inskränka på det redan trånga utrymmet för utomhusvistelse. Ombyggnaden skulle inte medföra en ökning av platsantalet.
Nedskärningar kan göras inom kriminalvårdens verkstadsindustri, den så kallade arbetsdriften. Det är synnerligen kostsamt att hålla de intagna sysselsatta i verkstäderna, eftersom de inte utgör någon fullgod arbetskraft. Riksdagens revisorer beräknade för ett tiotal år sedan kostnaderna för att hålla en intagen sysselsatt i verkstadsarbete till cirka 100 000 kronor om året. Det vore i många fall bättre att sysselsätta de intagna med social träning och olika drogbehandlingsprogram, dels alltså ur rent kriminalvårdsekonomisk synpunkt, dels också för att på ett bättre sätt underlätta deras återanpassning i samhället efter frigivningen.
Korttidsintagna som avtjänar 1--2 månaders straff för rattfylleri o d kan placeras i celler för två. En säng kan utan vidare ställas ovanpå den befintliga sängen. Exempelvis anstalterna Skänninge och Viskan liksom alla nya lokalanstalter, som har sådana korttidsintagna, kan med fördel utnyttjas för dubbelbeläggning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar i enlighet med motionen att det sammanlagda anslaget inom kriminalvårdens område omprioriteras på sådant sätt att fortsatt drift av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona blir möjlig.
Stockholm den 15 januari 1992 Jerry Martinger (m) Karl-Gösta Svenson (m)