med anledning av prop. 1991/92:35 Sexuella övergrepp mot barn, m.m.

Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att
skydda barn från sexuella kränkningar och övergrepp.
Regeringen tar därför i sin proposition om sexuella
övergrepp mot barn en mängd vällovliga initiativ för att
skydda barns rätt och integritet.

Under de senaste tio åren har antalet polisanmälningar
om sexuella övergrepp ökat, vilket bl.a. har inneburit att
nya juridiska avväganden uppmärksammats. Till sådana
frågor hör bl.a. frågan huruvida barnets uppträdande före
brottet skall inverka som en förmildrande omständighet.

I ett nyligen uppmärksammat rättsfall ansåg hovrätten
för västra Sverige att det var den 15-åriga dottern, ''som tog
initiativet till den sexuella samvaron'' och att hon ''också på
olika sätt varit aktivt verksam för att den åtalade handlingen
skulle bli genomförd''. Fadern tilldömdes därför endast
villkorlig dom jämte ett skadestånd till dottern.

Vi anser inte att ett barns beteende kan ha betydelse som
förmildrande omständighet i ett sådant fall som det
relaterade. En vårdnadshavare bör ha det självklara
ansvaret att inte otillbörligt utnyttja sitt barn genom ett
sexuellt övergrepp som här har skett. Barnet kan inte sägas
ha något medansvar med tanke på den beroendeställning
som barnet har gentemot sin vårdnadshavare.

Vi anser därför att riksdagen i detta lagstiftningsärende
bör göra motivuttalanden som tillgodoser dessa synpunkter.

Vi anser vidare i likhet med lagrådet att det inte är
befogat att i Brottsbalken 6:4 ange offrets låga ålder som
skäl för kvalificering av brottet. Detta innebär en närmast
omöjlig gränsdragning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar införa sådana motivuttalanden
som föreslagits i motionen,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 kap. 1 och
4 §§ brottsbalken som föreslagits i motionen.

Stockholm den 14 november 1991

Gullan Lindblad (m)

Barbro Westerholm (fp)