Nämndemännen fullgör viktiga uppgifter i våra domstolar. Deras roll och betydelse i den moderna rättsstaten har ofta framhållits. Vi vet att Sverige har kompetenta nämndemän, som utför viktiga samhällsuppgifter och goda insatser i rättsskipningen. Men att vara nämndeman är en utsatt position. Han/hon representerar den vanlige medborgaren och skall under rättegångsprocessen kunna föra fram synpunkter som medverkar till att bredda faktaunderlaget. Nämndemannens insats som domare förutsätter kunskap.
Genom att införa individuell rösträtt för nämndemännen har riksdagen givit uttryck för deras ökade roll i rättsskipningen. Det medför också krav på adekvat information och utbildning om nämndemännen skall kunna fullfölja sina uppgifter som meddomare.
Rätt åt alla, Orätt åt ingen! Klara regler! Lika för alla! är fortfarande rättesnören i rättskipningen som förutsätter att nämndemän håller sig à jour med lagar och lagstiftarens avsikt. En naturlig del i nämndemannens arbete blir då att göra studiebesök, ta kontakter med lokala företrädare som polis, åklagare, domstol, kronofogde, socialtjänst, kriminalvård m.m.
Vår uppfattning är också att det vore lättare att främja en mer allsidig rekrytering och därmed fler unga människor till nämndemannauppdraget om fler utbildningsinsatser tillkom.
En annan viktig rekryteringsinsats vore att förändra ersättningen för förlorad arbetsinkomst som idag uppgår till 350 kr. -- en summa som inte motsvarar dagens löneavdrag för exempelvis lärare eller metallarbetare. Reseersättningen borde också ligga i paritet med de ersättningar som kommunalförtroendevalda erhåller. När den ekonomiska situationen för landet förbättras bör dessa frågor aktualiseras liksom den fysiska arbetsmiljön inom domstolsväsendet.
Sammanfattningsvis anser vi att ökade ekonomiska medel till informationsinsatser för det ansvarsfulla uppdraget som nämndemän måste avsättas genom omfördelning inom domstolsverkets budget. Nämndemannauppdraget är idag ett ansvarskrävande, dömande uppdrag. Nämndemannens röst har samma värde som ykesjuristens.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska medel för informationsinsatser för nämndemän.
Stockholm den 27 januari 1992 Ulla Orring (fp) Erling Bager (fp) Hans Lindblad (fp)