För närvarande är kammarrätten för hela Norrland
förlagd till Sundsvall. Tidigare har förslag om att förlägga
en kammarrätt till Umeå inte avvisats direkt av
justitieutskottet (JuU l987/88:29).
Kammarrätten i Sundsvall kommer nu att tillföras två
nya avdelningar fr.o.m. l juli l992. Dessa kommer att
förläggas till Umeå. Skälen har bl.a. varit de geografiska
avstånden.
I och för sig innebär utlokaliseringen en mycket
välkommen förstärkning av domstolsväsendet i övre
Norrland och överensstämmer med den inriktning jag
tidigare motionerat om. Argumenten för reformen behöver
därför inte upprepas.
Men i den proposition som föregick beslutet uttalas att
verksamheten i Umeå ''åtminstone tills vidare'' bör
organiseras som en filial till kammarrätten i Sundsvall.
Formuleringen skapar emellertid osäkerhet kring
innebörden av reformen. Innebär den att
kammarrättsverksamheten i Umeå skall ses som ett
provisorium? Eller innebär den att verksamheten tills
vidare skall organiseras som en filial för att så småningom
organiseras som en självständig kammarrätt?
Det är enligt min mening självklart att befolkningen i
övre Norrland skall ha tillgång till förvaltningsdomstol i
andra instans. Det är angeläget -- inte minst mot bakgrund
av de särskilda problem som norrlandsdomstolarna har och
de förändringar av domstolsväsendet som kan förväntas
inom kort.
Till Umeå bör sålunda förläggas en självständig
kammarrätt. Därmed bör riksdagen undanröja den
osäkerhet som råder genom att uttala att avsikten med
reformen är att inte endast tillskapa ett provisorium för övre
Norrlands del.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en självständig
kammarrätt för Övre Norrland förlagd till Umeå.