I den nya kommunallagen föreskrivs att kommunala
förtroendemän skall ha rätt till ersättning för förlorad
arbetsförtjänst i samband med upprätthållandet av sina
uppdrag. Principen är att ingen av ekonomiska skäl skall
tvingas avstå från att engagera sig i det kommunalpolitiska
arbetet.
När det gäller nämndemännen vid våra domstolar har
emellertid ersättningen för den förlorade arbetsinkomsten
maximerats till 350 kronor per dag. För många nämndemän
innebär detta, att lönebortfallet blir avsevärt större än den
ersättning de får, vilket upplevs som orättvist och
diskriminerande. Risken är påtaglig för att rekryteringen av
nämndemän härigenom försvåras. Många yrkesverksamma
personer anser sig av just ekonomiska skäl vara förhindrade
att ta på sig uppdraget. Detta begränsar urvalet och kan
också få en icke önskvärd åldersförskjutning som följd.
Nämndemannakåren bör givetvis vara så allsidigt
sammansatt som möjligt såväl vad gäller ledamöternas
yrkestillhörighet som ålder. Den bör vara representativ för
hela svenska folket. Det är därför angeläget att så långt
möjligt tillse, att ekonomiska skäl ej lägger hinder i vägen
vid rekryteringen. Enligt vår mening bör en nämndeman ha
samma rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst som
övriga kommunalt förtroendevalda.
Nämndemännen särbehandlas också vid användningen
av egen bil för resa till och från en förrättning.
Reseersättning utgår därvid med tolv kronor per mil medan
den för en domare är den dubbla.
Även om de tolv kronorna ej beskattas föreligger en
skillnad, som är anmärkningsvärd och högst diskutabel ur
rättvisesynpunkt.
Rimligen bör lika villkor gälla och därtill bör
ersättningen åtminstone täcka de verkliga kostnaderna.
Följden av en för låg bilersättning blir, att taxi anlitas i ökad
omfattning, varvid full ersättning utgår. Ur ekonomisk
synpunkt torde detta inte vara till någon fördel för
uppdragsgivaren.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning till nämndemän för
förlorad arbetsförtjänst.
Stockholm den 23 januari 1992
Hans Nyhage (m)
Lars Björkman (m)