Domstolarna är en av rättssamhällets grundpelare.
Principen om domstolarnas självständighet i dömande och
vid rättstillämpning är så vital för rättssäkerheten att den
grundlagsfästs. Ingen myndighet, ej heller i riksdagen, får
bestämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller
hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.
Det är också av vikt att det vid domstol finns ordinarie
domare, som i grundlagen är skyddade mot godtyckligt
skiljande från tjänsten.
I regeringsformen finns vidare bestämmelser som ger
medborgarna rätt till domstolsprövning i viktiga frågor.
Genom att Sverige anslutit sig till Europakonventionen om
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
har medborgarna ytterligare garantier för rättssäkerheten.
Genom att begreppet civil rights av domstolen givits
en vidare innebörd har området för domstolsprövning i
olika frågor utvidgats under senare tid. För svenskt
vidkommande betyder det att vissa frågor som avgjorts i
förvaltning nu av den enskilde kan föras till domstol. Vi
anser det vara bra att den enskildes ställning stärkts.
Däremot ställer vi oss avvisande till tankarna på en
författningsdomstol därför att en sådan får en sådan
ställning att den överordnas den lagstiftande makten.
Innebörden av detta är en begränsning av medborgarnas i
val uttryckta vilja i olika politiska frågor. ''All offentlig makt
i Sverige utgår från folket'' heter det i regeringsformens
första paragraf. Den faktiska betydelsen av detta stadgande
omöjliggör förekomsten av en författningsdomstol.
Domstolarna har att döma i brottmål och att lösa tvister
såväl mellan det allmänna och den enskilde som de enskilda
emellan. Lagstiftningen varken kan eller bör utformas så att
den i detalj löser alla uppkommande frågor. Detta måste i
mycket överlåtas åt rättsskipningen på grundval av mer
allmänt hållna regler. Sant eller osant, rätt eller orätt -- det
blir i allmänhet domstolen som ytterst har att ge svaret.
Domstolsutredningen
Den för två år sedan tillsatta Domstolsutredningen
avlämnar i dagarna sitt betänkande. Utredningen tillsattes
mot bakgrunden av den under senare år allt besvärligare
arbetssituationen för domstolarna. Domstolsväsendet har
liksom andra offentliga organ ställts inför den svårlösta
uppgiften att hantera en växande arbetsbörda med knappa
resurser. Svårigheter att rekrytera och behålla personal
förelåg också.
Domstolarnas svårigheter kan inte mötas enbart genom
personalförstärkningar; grundläggande frågor om
domstolarnas framtida arbetsuppgifter och organisation
måste övervägas. Målet skall vara ett kvalitativt
högtstående domstolsväsende med fortsatt starkt
ledkmannainflytande och god lokal förankring.
Domstolarna skall i princip endast tilldelas sådana frågor
som kräver domstolsprövning. Renodling av domarrollen
skall medföra ökade resurser för den dömande
verksamheten. Ett sätt att åstadkomma denna renodling är
att domstolarna förbehålls de uppgifter som är rättsskipning
i egentlig mening. Ett annat sätt är att fortsätta med att
delegera ärenden från juristpersonal till annan
domstolspersonal.
Domstolsväsendets organisation skulle också övervägas
av utredningen. Därvid skulle eftersträvas sådana lösningar
som främjar rättssäkerheten och rättsskipningens kvalitet,
som ger rationella och väl fungerande arbetsenheter och
som bevarar goda förutsättningar för en lokal förankring av
rättsskipningen och ett vitalt lekmannainflytande.
Organisationsfrågan har också ett så nära samband med de
andra uppgifterna för utredningen att de borde lösas i ett
sammanhang.
Regeringen berövade emellertid utredningen
möjligheten att i ett sammanhang behandla frågorna.
Genom beslut den 7 november
återkallade regeringen
organisationsuppdraget. Organisationen skall nu utredas
direkt i justitiedepartementet. Att dessa frågor således skall
handläggas utan en bred parlamentarisk insyn är djupt
otillfredsställande. Med hänsyn till domstolarnas centrala
roll i rättssamhället är det betydelsefullt att dessas
organisation också bereds under medverkan från riksdagens
alla partier. Bristen på öppenhet i denna för medborgarna
viktiga fråga är inte ägnad att stärka tilltron till
rättsväsendet. Regeringen anger inte heller inriktningen av
arbetet i annan mån än att man säger att det skall ske från
delvis andra utgångspunkter än som följde av
domstolsutredningens direktiv, bl.a. såvitt avser problemen
kring specialdomstolarna.
Socialdemokraternas uppfattning är att det fortsatta
beredningsarbetet måste organiseras så att grundläggande
krav på parlamentariskt inflytande tillgodoses.
Specialdomstolar
Som nämnts ovan aviserar regeringen en översyn av
problemen kring specialdomstolarna. I den mån som det
finns verkliga problem med vissa specialdomstolar skall de
naturligtvis uppmärksammas. Riksdagen har redan tidigare
beslutat att integrera de särskilda försäkringsdomstolarna
med kammarrätterna och ändra instansordningen för
försäkringsmålen så att länsrätterna blir första instans.
Vidare har vissa klarlägganden gjorts beträffande
bostadsdomstolen och hyresnämnderna.
Olika principiella skäl brukar anföras mot
specialdomstolar, särskilt om s.k. intresseledamöter ingår i
dessas sammansättning. I samband med Europadomstolens
prövning av Langborger-målet, som i sig medförde viss
ändrad sammansättning av hyresnämnderna och
bostadsdomstolen, uttalade domstolen att den inte hade
några principiella invändningar mot denna typ av domstol;
den särskilda erfarenhet som dessa intresseledamöter
besitter är ägnad att förbättra domstolens avgöranden.
Erfarenheterna från exempelvis arbetsdomstolens och
bostadsdomstolens arbete måste sägas vara klart positiva.
Varje sådan domstols arbete skall övervägas för sig i
förhållande till de uppgifter domstolen har tillagts. Den
fortsatta verksamheten måste bedömas på domstolens egna
meriter, inte bara stelbent ändras utifrån någon mer eller
mindre ogrundad principiell åsikt.
Socialdemokraternas uppfattning är att det inte finns
några välgrundade principiella motiv för att generellt
avskaffa specialdomstolar.
Rekrytering och utbildning
De tidigare nämnda svårigheterna att rekrytera och
behålla framför allt juristpersonal har minskat under senare
tid. Till detta har bidragit rejäla satsningar på lönesidan.
Vidare är de hittillsvarande erfarenheterna av den ändrade
domarbanan och omlagda notarieutbildningen
övervägande goda. Målet att ett assessorsförordnande skall
nås efter tre år synes kunna klaras.
I en föränderlig verksamhet är utbildning och
kompetensutveckling av stor betydelse. Inom
domstolsverket är målet att resurser skall finnas för tre
utbildningsdagar per år och anställd inom
domstolsväsendet. För att klara det behövs ytterligare 5
milj.kr. i förhållande till regeringens förslag.
Socialdemokraterna yrkar att 5 milj.kr. skall tillföras
domstolsverket för ökad personalutbildning.
ADB
För att öka effektiviteten och skapa bättre
arbetsförhållanden för all personal är det betydelsefullt att
datorstöd snarast kan införas vid domstolarna. De resurser
som för närvarande anvisas för ADB synes vara tillräckliga
med hänsyn till de praktiska möjligheterna att installera
systemen.
Renodling och delegering
Ökad delegering är ett bra sätt att tillvarata olika
personalgruppers kompetens samtidigt som
domarresurserna kan koncentreras på de frågor som kräver
juridisk kompetens. Erfarenheterna av hittillsvarande
delegering och pågående försöksverksamhet ger inte
anledning att tveka inför ytterligare beslut om delegering.
Förslag finns på ärenden som nu kan delegeras, bl.a.
handläggning av bouppteckningar och av gemensam
ansökan i familjemål. Remissbehandling av
Domstolsutredningens förslag och därpå följande
överväganden bör inte hindra fortsatt arbete med
delegering.
Renodling av domarrollen med effektivare arbetsformer
skapar bättre resurser för rent juristarbete. Eftersom det
inte är möjligt -- ens i ett bra statsfinansiellt läge -- att klara
nuvarande ärendebalanser vid domstolarna genom en
kraftig anslagsökning, måste andra vägar prövas.
Effektiviteten vid olika domstolar är då väsentlig. Ansvaret
vilar här på domstolschefen, som har att svara för en
kraftfull ledning genom verksamhetsplanering och
resultatuppföljning vid sin domstol. Domstolschefen och
andra chefer har alltså en nyckelroll för det fortsatta
reformarbetet liksom för personalförsörjning och
personalutveckling. Därför är det angeläget att tillräckliga
utbildningsresurser finns. Socialdemokraterna anser att
delegeringsarbetet skall fortsätta liksom att
chefsutvecklingen skall intensifieras.
Domstolsväsendets Informationscentrum
Det är viktigt att allmänheten har insikter om
domstolarnas betydelsefulla uppgifter i en demokratisk
rättsstat. Domstolarna utgör en omistlig del av vårt
kulturarv och deras roll måste klargöras och betraktas i ett
historiskt perspektiv. Även aktuell information är därvid
viktig, dels till domstolarna, dels också till medborgarna.
Domstolsverket har därför initierat tillskapandet av ett
Domstolsväsendets Informationscentrum (DIC). Ett
särskilt informationsprojekt, Tingsstället, startar under
januari 1992 och skall pågå t.o.m. 1994. Jönköpings
kommun har ställt lokaler hyresfritt till förfogande i det
gamla rådhuset. Det är beläget i en unik, flerhundraårig,
rätts- och förvaltningsmiljö vid Hovrättstorget.
DIC kommer att arbeta med tre frågor: Information --
dokumentation -- domstolsforskning. Målet är att utveckla
en på vetenskaplig grund uppbyggd institution, som med
hjälp av modern museiteknik skall omsätta vetenskapliga
resultat till aktuell information om domstolarnas roll i
samhället.
Socialdemokraterna anser denna verksamhet
betydelsefull, varför 1 000 000
kr. bör anslås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om parlamentariskt inflytande över
beredningen av domstolsväsendets organisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om specialdomstolar,
3. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för
budgetåret 1992/93 anvisar 5
milj.kr. för personalutbildning och chefsutveckling inom
domstolsväsendet,
4. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för
budgetåret 1992/93 anvisar 1
milj.kr. för Domstolsväsendets Informationscentrum i
Jönköping,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om delegering inom domstolarna.
Stockholm den 24 januari 1992
Lars-Erik Lövdén (s)
Ulla-Britt Åbark (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Birthe Sörestedt (s)
Nils Nordh (s)
Göran Magnusson (s)
Sigrid Bolkéus (s)