De förtroendevalda nämndemännen har en betydelsefull
uppgift vid domstolarna. Det är viktigt att det blir naturligt
för betrodda människor i alla åldrar och yrkesgrupper att
åta sig uppdraget.
Samhället måste visa sin uppskattning av
nämndemännens viktiga arbete, genom att en skälig
ersättning utgår, omkostnader täcks och utbildning ordnas.
Ersättningen har betänkligt halkat efter andra
förtroendeuppdrag. När kommunallagen nu tillåter full
ersättning för förlorad arbetsinkomst är det naturligt att
staten tillämpar detta för nämndemännen. När det är fråga
om mål som tar lång tid blir den ekonomiska uppoffringen
med nuvarande ersättningsnivåer orimlig. Det är snart
enbart pensionärer som har råd att åta sig uppgiften. Enligt
uppgift är nu var tionde nämndeman över 70
år. Nämndemännens bilersättning måste självfallet vara
i paritet med andra anställda vid domstolen. Nu får de bara
hälften så mycket, 12 kr.
i jämförelse med 24.
Riksdagen har givit uttryck för nämndemännens ökade
roll i rättsskipningen genom att tilldela dem individuell
rösträtt. Detta ökade ansvar förutsätter en adekvat
utbildning. Det är självfallet nödvändigt att tillräckliga
resurser ställs till förfogande för att nämndemännen ska få
den kunskap som behövs för att kunna bära det svåra
ansvaret att medverka vid domstolens beslut.
Den nya regeringen beslöt genast efter sitt tillträde att se
över ersättningsnormerna för nämndemän. Det är
angeläget att utredningen arbetar snabbt, så att riksdagen
kan föreläggas förslag som kan träda i kraft under nästa
budgetår.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning och information till
nämndemän.
Stockholm den 24 januari 1992
Birgitta Hambraeus (c)
Stina Eliasson (c)