Från Nämndemännens organisation har man under ett
flertal år framlagt krav på ett för tiden mera relevant
ersättningssystem med bl a
full kompensation för inkomstbortfall vid tjänstgöring
som nämndeman. Budgetläget är i dag inte sådant att
utrymme kan ges för omfattande och kostnadskrävande
reformer av detta slag. Det bör dock vara möjligt att -- med
mycket små medel, som kan skapas genom omfördelning
inom domstolsverkets ram -- något lindra kostnaderna för
vissa utsatta grupper och samtidigt uppmuntra nya
nämndemän att sätta sig in i vissa grundläggande frågor
rörande tjänstgöringen.
Det jag i första hand tänker på är milersättningen för de
nämndemän, som har långa avstånd till sina
tjänstgöringsorter. Dessa borde få samma ersättning som t
ex tjänstgörande advokat. Man kan i första steg tänka sig en
femmilsgräns och däröver, eftersom kostnaderna vid långa
avstånd drabbar den enskilde så mycket hårdare.
Information och utbildning är mycket viktigt. Var tredje
år nyväljs många nämndemän, i år så många som 2 000.
Med tanke på den omfattande nya lagstiftningen
gällande psykiskt sjuka behövs även tillfällen för
diskussioner och utbildning. Vid förra valtillfället tillfördes
nämndemannaorganisationen 5 miljoner kronor för
information för nya nämndemän. Jag anser att motsvarande
medel bör tillföras även i vår eftersom nyvalda nämndemän
nu skall börja sitt ansvarsfyllda värv. Särskilt med tanke på
att nämndemans röst i dag har samma tyngd som lagfaren
domares.
Två nämndemäns röster väger mer än domare och
nämndeman eftersom man ju alltid hellre skall fria än fälla.
Det är viktigt att nämndemännen i ''sin'' domsaga får
träffas och diskutera och utbyta erfarenheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nämndemäns resor och möjlighet
till utbildning.
Stockholm den 17 januari 1992
Birgit Henriksson (m)