med anledning av prop. 1991/92:35 Sexuella övergrepp mot barn, m.m.

Genom regeringens proposition om sexuella övergrepp
mot barn tas en mängd vällovliga initiativ för att skydda
barns rätt och identitet. Att sexuella kränkningar och
övergrepp ger barnen men för livet är väl utrett och
omvittnat. De livslånga handikapp detta ger barnen innebär
att gärningarna har ett tidigare underskattat straffvärde.

Regeringens proposition är ett led i att komma till rätta
med dessa tidigare underskattade och väl dolda problem.
Under de senaste tio åren har antalet polisanmälningar om
sexuella övergrepp ökat. Detta har också inneburit att nya
juridiska avväganden uppmärksammats. Till dessa hör
frågan om huruvida barnets uppträdande före brottet skall
inverka såsom förmildrande omständighet. I ett nyligen
uppmärksammat rättsfall har detta haft betydelse som
förmildrande omständighet i bedömning av brottets
straffvärde. Saken berörs inte i regeringens proposition.

Ett barns beroendeställning till en vårdnadshavare gör
att barnets beteende normalt inte kan ha betydelse som
förmildrande omständighet; en vårdnadshavares starka
ställning och ansvar under ett barns uppväxt innebär ju att
man inte kan säga att ett barn har ett medansvar vid ett
sexuellt övergrepp. Mot denna bakgrund bör riksdagen i
detta lagstiftningsärende göra sådana motivuttalanden som
tillgodoser dessa synpunkter.

Vi anser vidare liksom lagrådet att det inte är befogat att
i BrB 6:1 och 6:4 ange offrets låga ålder som skäl för
kvalificering av brottet. Som lagrådet påpekar innebär detta
en snarast omöjlig gränsdragning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar om sådana motivuttalanden som
förordas i motionen,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 kap. 1 och
4 §§ brottsbalken som förordas i motionen.

Stockholm den 13 november 1991

Christina Linderholm (c)

Karin Israelsson (c)