Allt fler personer som arbetar inom offentliga sektorn
blir utsatta för våld eller hot om våld. Det gäller flera
grupper men framför allt socialsekreterare. Även deras
anhöriga känner sig ofta hotade, när bidragssökarna söker
sig till socialarbetarens hemadress. Det är inte ovanligt att
missnöjda bidragssökare, bl.a. narkomaner, uppträder
aggressivt och hotande, särskilt om de fått avslag på ansökta
medel.
När den som utsatts för övergrepp anmäler detta till
polisen kan problem med hembesök uppstå. Enligt 21 §
förundersökningskungörelsen skall t.ex. en
målsägande lämna uppgift om bl.a. namn, personnummer,
yrke eller anställning, bostadsort, postadress och
arbetsplats. Uppgifterna skall tas in i det protokoll över
förundersökningen som upprättas och som ligger till grund
för åklagarens ställningstagande i åtalsfrågan. Den
misstänkte har enligt reglerna i rättegångsbalken 23 kap.
rätt att fortlöpande ta del av vad som förekommit under
förundersökningen och när åtal beslutats har han rätt att få
en avskrift av förundersökningsprotokollet. Senast då
kommer den misstänkte alltså att få sådana uppgifter om
målsäganden att det t.ex. blir lätt att söka upp honom eller
henne i bostaden.
Målsägandens möjlighet att förhindra att uppgifterna
lämnas ut är begränsade. Enligt 9 kap. 17 § andra stycket
sekretesslagen gäller sekretess för anmälan eller utsaga från
enskild endast om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om
uppgiften röjs.
Enligt vår mening är denna möjlighet till sekretess alltför
begränsad. Det borde vara självklart att det beträffande
sådana yrkesmässigt utsatta tjänstemän som t.ex. polismän
och socialsekreterare endast behövde tas in uppgift i
förundersökningsprotokollet om namn och arbetsplats när
det handlar om brott som vederbörande utsatts för i
tjänsten. Härigenom skulle det i vart fall bli svårare för en
anmäld person att trakassera tjänstemannen och dennes
familj. Förundersökningskungörelsen bör kompletteras i nu
berört hänseende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om komplettering av
förundersökningskungörelsen.
Stockholm den 24 januari 1992
Ingbritt Irhammar (c)
Birgitta Hambraeus (c)