med anledning av prop. 1991/92:35 Sexuella övergrepp mot barn, m.m.
Våldtäkt och sexuellt utnyttjande av underårig
Förslaget innebär att vid bedömningen av om ett
våldtäktsbrott är grovt skall förutom omständigheter som
redan nu finns angivna i straffbestämmelsen särskilt beaktas
bl.a. offrets låga ålder. Även när det gäller sexuellt
utnyttjande av underårig föreslås motsvarande regel
beträffande den låga åldern.
Brottsbalken (BrB) 29:2 ger redan möjlighet till
straffskärpning om gärningen begås mot någon i skyddslös
ställning. Ålder är enligt min mening mindre relevant än
skyddslös ställning.
Ofta kan ett brott ses som extra hänsynslöst eller rått om
det har förövats mot ett barn, men det är då
hänsynslösheten som prövas och inte endast barnets ålder.
Det måste vara den skyddslösa ställningen hos offret och
hänsynslösheten hos förövaren som skall vara avgörande.
Att införa ''åldersgräns'' innebär ett steg bort från det
skyddsvärda området, bort från kärnan.
Enligt min mening är det inte klarlagt att ändringen
förbättrar situationen för barnen. Det är egentligen andra
problem som man bör ta itu med för att förbättra
situationen för dem.
I övrigt får jag hänvisa till vad lagrådet anfört, nämligen
att det finns risk att den föreslagna ändringen kan medföra
att domstolar i alltför hög grad beaktar åldersfaktorn på
bekostnad av en mer övergripande bedömning av samtliga
omständigheter i målet.
Straffansvar för sexuellt utnyttjande i vissa fall
Förslaget innebär att straffansvar föreskrivs för den som
har sexuellt umgänge med en person genom att otillbörligt
utnyttja att denne lider av en psykisk störning. Krav på att
gärningsmannen skall förmå den psykiskt störde till
umgänget finns inte.
Förslaget kan innebära att man straffar ett beteende som
endast innebär att en frisk person har sexuellt umgänge med
en psykiskt störd person.
Det är oklart vilka situationer som skulle falla utanför
ett otillbörligt utnyttjande. Kanske om den sjuke tänker och
beter sig som en psykiskt frisk person, vilket uppenbarligen
skulle vara alltför långtgående.
I propositionen sägs att även i fall då den som lider av en
psykisk störning tar initiativet till umgänge kan det tänkas
förekomma fall som ter sig otillbörliga och straffvärda.
Här synes man förutsätta att sexuellt umgänge är till
skada för den sjuke. Men det intresse som är skyddsvärt är
att personen inte tvingas eller på annat sätt förmås till ett
sexuellt umgänge.
Hovrätten för Skåne och Blekinge avstyrker förslaget
och anser att den föreslagna paragrafen blir lösligare och
öppnar dörren för tyckande som lätt blir moraliserande.
Kanske är förslaget helt enkelt ett moraliserande -- det är
egentligen psykiskt friska människor som har svårt att
acceptera t.ex. utvecklingsstörda människors sexuella
känslor. De flesta av oss ser sex som något positivt, varför
skulle inte dessa känslor vara det även för psykiskt
utvecklingsstörda människor. Skulle dessa inte ha rätt till ett
sexliv som andra. Att införa förslaget straffansvar skulle
starkt försvåra eller kanske så gott som omöjliggöra
sexuella relationer mellan sjuka och friska. Naturligtvis
skall psykiskt störda personer skyddas på alla möjliga sätt,
så att de inte skadas eller på annat sätt far illa, men det syftet
uppnås inte med förslaget så som det är utformat i
propositionen i denna del.
Jag anser att det även fortsättningsvis bör krävas att
gärningsmannen förmår den psykiskt sjuke till sexuellt
umgänge, dvs. att han/hon åtminstone på något sätt är
aktiv, fysiskt eller psykiskt, för att det sexuella umgänget
skall bli av.
Hemställan
Med hänvisning till det i motionen anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändring av de i propositionen
framlagda lagförslagen vad avser våldtäkt och sexuellt
utnyttjande av underårig samt straffansvar för sexuellt
utnyttjande i vissa fall.
Stockholm den 13 november 1991
Hans Göran Franck (s)