Efter att ha studerat årets budgetproposition
1991/92:100, bilaga 3, avsnitt B. Polisväsendet, så får jag
härmed påtala nödvändiga inriktningar för verksamheten. I
mitt första anförande under den allmänpolitiska debatten,
så beskrevs skillnaden mellan 1970-talets och dagens
förhållanden. I anförandet påtalades det bl.a. att det inte
längre finns ''fotpatrullerande polis ute på våra gator här i
Stockholm''. Vidare kan man i nämnda proposition,
beträffande verksamhetens resultat för polisväsendet, läsa
att fotpatrulleringen minskat med 43 % och att
kvarterspolisverksamheten minskat med 22 % under den
senaste femårsperioden. Detta till förmån för den
resurskrävande utryckningsverksamheten. För Stockholms
del kan orsakerna till detta till vissa delar förklaras av det
besvärliga vakansläge som funnits under längre tid.
Reflektioner över detta
Vilken av ovan anförda verksamhet som skall prioriteras
är föremål för olika åsikter beroende på vilket utgångsläge
man har i diskussionen. Det kan i sammanhanget vara värt
att påminna om att en attitydförändring gentemot
polisverksamhetens ändamål kunde förmärkas i
inledningsparagraferna till den polislag som trädde i kraft
den 1 oktober 1984. I tidigare polisinstruktioner
beträffande polisens uppgifter angavs det i instruktionens 2
§: ''Polisen skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet''
(generalklausulen). Vidare föreskrevs det som särkilda
åligganden att polisen skulle ''-- -- -- förebygga brott samt
hindra att den allmänna ordningen och säkerheten störs
genom brott eller på annat sätt''. Denna utgångspunkt från
det särskilda åliggandet att förebygga brott låg till grunden
för polisens verksamhetsplanering.
Jag vill påstå att efter omskrivningen i nuvarande
polislag samt efter införande av begreppet ''fria resurser'' så
avvecklades kvarterspolisfunktionen inom många
polisdistrikt. Dessutom utjämnades den lönestatus som
funnits där kvarterspolistjänsterna som mest hade 3
lönegrader högre inom polisassistentsskiktet. Med denna
attitydförändring minskade, enligt min mening, vikten av
brottsförebyggande polisverksamhet på fältet och
omprioriteringar gjordes. Dessbättre inte i alla polisdistrikt.
I rikspolisstyrelsens manifest ''Rakt på brottsligheten''
framgår att polisen skall inta ett nytt förhållningssätt i
förhållande till sina uppgifter och sitt arbete, kort sagt en
förändrad polisroll.
För att lägga tyngd på prioriteringen av förebyggande
verksamhet, bör man återgå till uttrycket särskilda
åligganden att förebygga brott i 2 § polislagen beträffande
polisens uppgifter.
Inför kvarterspolisverksamhet i alla polisdistrikt
Den framlagda propositionen 1991/92:100 innehåller
riktlinjer om att polisverksamheten i ökad utsträckning
skall inriktas mot brottsförebyggande verksamhet. I
samband med att man ökar intagningen till polishögskolan
från 600 till 700 polisaspiranter under budgetåret 1991/92 så
föreslår jag härmed att man utökar antalet
kvarterspolistjänster med motsvarande antal, dvs. med
motsvarande 100 tjänster sammanlagt ute i de olika
polisdistrikten. Målsättningen bör vara att tillsätta
kvarterspolistjänster i alla landets polisdistrikt, inom ramen
för de fria resurserna. Minsta antalet bör vara 2
kvarterspoliser per distrikt.
Den brottsförebyggande inriktningen för Norrlands
glesbygd
I takt med att många lokala och kommunala
servicefunktioner försvinner i glesbygden, så minskar även
den polisiära servicen. Därför är det viktigt att den
förändrade inriktningen, som regeringen med hänvisning
till polisens manifest ställer sig bakom, kommer
befolkningen i Norrland, speciellt dess inland, till del.
Uttrycket ''hela Sverige skall leva'' måste gälla även detta
område. Kvarterspolisverksamheten bör införas i de s k
lokalvaktområdena. Dessa har i dag många vakanser p g a
indragning av personalresurserna till centralorten i
polisdistriktet.
Kvarterspolisernas övergripande och uppskattade
arbetsmetoder är att de med sin lokal- och
personkännedom, genom samverkan med olika lokala
organ bidrar till förbättrade förhållanden inom respektive
ansvarsområde. En ökad synlighet av polis är också en sak
som allmänheten har efterfrågat. Det är också detta man
vinner genom kvarterspolisverksamhet, samt att man ger
utökad service och smidighet i kontakten med allmänheten.
Många gånger kan kvarterspolisen t.ex. lösa lokala
trafikproblem genom rapporteftergift och upplysning.
Denna arbetsmetod är vida överlägsen repressiva åtgärder
mot medborgarna.
Kvarterspolisverksamheten har funnits inom olika
polisdistrikt sedan starten i början på 1970-talet. Under
årens lopp har många enskilda kvarterspoliser på egna
initiativ med mycket knappa resurser och stöd oförtrutet
arbetat vidare. Många gånger har de heller inte fått
förståelse för de viktiga brottsförebyggande insatser som
deras arbete lagt grunden till. Resultatet av deras fina
arbetsinsatser har dock uppmärksammats av lokala
politiker inom polisstyrelserna samt sedan man infört
analys- och planeringsfunktioner inom polismyndigheterna.
Detta har gjort att verksamheten fått en vidare uppföljning
samt att kvarterspolisverksamheten på många orter byggts
ut.
Kvarterspolisverksamhet bör vara grunden för all
polisverksamhet
Emellertid så påfordrar dagens verklighet att
kvarterspoliserna är mer flexibla i sin tjänsteutövning. Mot
bakgrund av att brottsligheten ökar, totalt sett, samt att
kriminaliteten bland barn och ungdomar går ner i åldrarna
är det viktigt att de polisiära insatserna förändras för att
möta denna negativa utveckling. Denna verklighet
påfordrar att kvarterspolisverksamheten är mer flexibel.
För detta ändamål krävs att verksamheten tillförs
personella resurser. Utan att förringa olika initiativ och
modeller som redan tagits bland landets polismyndigheter,
vilka beskrivits i tidigare motioner, så har man i Örebro
arbetat fram en kvarterspolisorganisation som borde kunna
komplettera andra modeller som föredöme att ta efter för
andra polismyndigheter.
Örebromodellen
Sedan 1 januari 1992 omfattar verksamheten 20
polismän varav två i arbetsledande funktioner. Inriktningen
är att arbeta både preventivt och repressivt. Man har
mycket bred verksamhet men arbetar utifrån den allmänna
policy som traditionell kvarterspolisverksamhet bygger på.
Därutöver är man mycket problemorienterad och arbetar
repressivt med allehanda kriminell verksamhet. Nämnas
kan att man under den senaste tiden stått för 50 % av
distriktets samtliga omhändertaganden och gripanden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i
polislagen att det framgår att det åligger polisen särskilt att
förebygga brott,
2. att riksdagen hos regeringen begär att
rikspolisstyrelsen får i uppdrag att införa
kvarterspolisverksamhet i alla polisdistrikt,
3. att riksdagen hos regeringen begär att
rikspolisstyrelsen verkar för att kvarterspolisverksamhet
skall utgöra grunden för all polisverksamhet enligt
Örebromodellen.
Stockholm den 27 januari 1992
Karl Gustaf Sjödin (nyd)