Den ekonomiska brottsligheten söker sig ständigt nya
vägar. Metoderna blir allt mera förfinade och svåra att
upptäcka. Vårt välutvecklade datasamhälle blir allt mer
sårbart för attacker från de ekonomiska brottslingarna.
Dagligen öppnar sig nya möjligheter att begå ekonomiska
brott och att tvätta pengar från narkotikaverksamhet eller
annan kriminell verksamhet.
Det görs då och då försök att beräkna hur stora statens
förluster är av den ekonomiska brottsligheten. Många
hävdar att de ligger i storleksordningen 30 -- 60 miljarder
kronor. Redan den lägre beräkningen borde ge anledning
till intensifierad kamp mot ekobrotten.
Försök att bekämpa den ekonomiska brottsligheten har
gjorts, men de har visat sig otillräckliga. Polisen har i själva
verket tappat mark till de ekonomiska brottslingarna. Från
1986 till 1990 har ekobrotten ökat med 28%.
Rikspolisstyrelsen och riksåklagaren har i en rapport
redovisat orsakerna till denna negativa utveckling. Följande
fakta är anmärkningsvärda.
1. De av statsmakterna föreskrivna prioriteringarna har
inte fungerat. Lokala polischefer har med frångående av
regeringens önskemål omfördelat resurser enligt egen
bedömning. I oktober 1991 fanns i organisationsplanen 333
polistjänster för utredning av ekobrott men i praktiken var
det bara 226 som arbetade med sådana utredningar. Särskilt
allvarlig var situationen i Stockholm, Göteborg och Malmö,
där var tredje ekopolistjänst var obesatt.
2. Det har varit svårt att hitta kvalificerade utredare. En
ekoutredare bör egentligen ligga steget före
ekobrottslingarna i ekonomi, juridik och datakunskap samt
dessutom ha erfarenhet från utredningar av ekobrott.
Människor med dessa kunskaper och med denna
erfarenhet har visat sig vara eftertraktade på
arbetsmarknaden. Många har därför liksom många
skatteexperter lockats över till det privata näringslivet.
Dessa förhållanden får dock inte accepteras. Nu måste
regeringen och polisen vidta kraftåtgärder för att komma åt
den ekonomiska brottsligheten. Denna typ av brottslighet
får inte längre nonchaleras.
En förstärkning av ekorotlarna är därför nödvändig,
särskilt i storstäderna. I första hand måste de 107 vakanta
utredningstjänsterna tillsättas. Därutöver bör ytterligare
resursförstärkningar diskuteras.
Det bör inte komma i fråga att ta ekoutredare i anspråk
för andra arbetsuppgifter.
En specialgrupp om 15 utredare bör inrättas med uppgift
att bekämpa främst internationell ekonomisk brottslighet.
För att ekoutredarna ständigt skall kunna förbättra sina
kunskaper och sin utredningsmetodik bör de ha en
fortlöpande vidareutbildning i sina respektive specialiteter,
framför allt data.
Härutöver bör övervägas en översyn av lagstiftningen
om den ekonomiska brottsligheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkta och utökade insatser i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Stockholm den 22 januari 1992
Karl-Erik Svartberg (s)