Fjällräddningen ligger under rikspolisstyrelsen. När det
gäller anskaffande av materiel ankommer det i första hand
på de enskilda distrikten att göra detta. Anslagen fördelas
av länsstyrelsen. Några särskilda anslag har inte
''öronmärkts'' till fjällräddningsutrustningen. Detta är en
konsekvens av rambudgetens mål- och resultatstyrning.
Vid samtliga polismyndigheter inom fjällområdet finns
en fjällräddningsorganisation och en fjällräddningsplan är
fastlagd. Räddningspersonalen är uppdelad i
fjällräddningspatruller. År 1990 fanns tio räddningsledare,
fördelade på polismyndigheter från Malung i söder till
Kiruna i norr. Antalet polisinsatschefer var 100. Det totala
antalet fjällräddare var 757. Av dessa var 524 civila och 233
polismän.
Räddningspersonalen har viss personlig utrustning. Det
som behövs utöver basutrustningen får fjällräddarna själva
betala. Därutöver finns en del utrustning som är gemensam
för patrullen. Depåutrustning finns placerad på strategiska
platser. Där finns bl.a. katastrofbelysning, tält, bårar,
lavinsondrar och spadar.
I två polisdistrikt finns dessutom alpin fjällutrustning.
Polisen förfogar över ca 100 terrängskotrar,
som kan användas i samband med
fjällräddningsuppdrag. Polishelikoptrar och civila
helikoptrar används också i stor utsträckning.
Ett fjällradionät är uppbyggt i fjällområdet och omfattar
basstationer, fasta automatiska och mobila
återutsändningsstationer samt bärbara stationer som kan
medföras av patrullerna.
Vid lavinolyckor och vid sökning av försvunna personer
finns ett 40-tal räddningsutbildade hundar till
fjällräddningens förfogande.
Under budgetåret 1989/90 utfördes 275
fjällräddningsuppdrag och 444 personer behövde hjälp i
någon form. Av dessa anträffades 13 personer döda.
Det som ovan redovisats om organisation och utrustning
kan verka betryggande. Under de allvarliga tillbud som
inträffade under jul- och nyårshelgen 1991/92 framkom i
massmedia från intervjuade fjällräddare att det behövs
ytterligare anslag för anskaffande av materiel, speciellt när
det gäller radiokommunikationer.
Vi vill betona vikten av att utrustningen ständigt förnyas
och är tidsenlig för att dessa viktiga och svåra uppdrag kan
bedrivas på bästa möjliga sätt. Dessa åtgärder bör rymmas
inom polisens befintliga budget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre radiokommunikationer till
fjällräddningen.
Stockholm den 22 januari 1992
Sigrid Bolkéus (s)
Sinikka Bohlin (s)