Hitintills har många rättssökande varit berättigade till allmän rättshjälp. Rättshjälpsavgiften har för ett stort antal av dem varit avgörande för om det lönar sig att anlita juridisk hjälp. Om regeringens förslag godtas kommer en skarp, och i många fall orättvis, gräns att dras. De som hamnar på ena sidan har möjlighet till juridisk hjälp medan de som hamnar på andra sidan i praktiken fråntas denna möjlighet. Effekten är otillfredsställande och kan hota rättssäkerheten. Parter kan hamna på var sin sida av denna gräns. Effekten skulle inte bli lika drastisk om rättshjälpsavgiften istället höjdes för personer med god inkomst.
Vi har i Sverige tidigare värnat om den enskilde individens möjlighet att tillvarata sina rättsliga intressen oavsett ekonomisk ställning. Denna möjlighet skulle vid bifall till propositionen inskränkas på ett oroväckande sätt. Endast personer med mycket höga eller mycket låga inkomster kommer i så fall i framtiden att ha en rejäl chans att få hjälp i juridiska angelägenheter.
På lite längre sikt kan förslaget också vara negativt för rättstillämpningen. Det är möjligt att en viss typ av juridiska ärenden och mål är överrepresenterade i den grupp som nu fråntas möjligheten att driva juridiska angelägenheter på ett fullgott sätt. Vissa rättsliga angelägenheter kommer att prövas sällan, varvid domstolarnas möjlighet att påverka rättstillämpningen begränsas. Brister och missförhållanden kommer då inte heller att på samma sätt uppmärksammas.
Det är också möjligt att rättssaker inte prövas på ett juridiskt godtagbart sätt. Juridiska angelägenheter kommer att föras till domstol i ett ofärdigt skick och domstolarna kommer med största sannolikhet att få betydande svårigheter med att klarlägga rättsförhållandena. Detta kan även komma att föra med sig ökade kostnader för domstolarna.
I övrigt får vi hänvisa till remissyttranden av domstolsverket, rättshjälpsmyndigheten och advokatsamfundet, som framfört tungt vägande invändningar mot regeringsförslaget.
Det är orimligt att genomföra ett förslag där besparingseffekterna beräknas till 15 milj.kr. med så stora negativa effekter. Besparingen står i uppenbar strid med de rättsförluster som kan åsamkas stora delar av den rättssökande allmänheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1991/92:159.
Stockholm den 10 april 1992 Hans Göran Franck (s) Anita Johansson (s)