med anledning av prop. 1991/92:159 Sänkt inkomstgräns för allmän rättshjälp

Hitintills har många rättssökande varit berättigade till
allmän rättshjälp. Rättshjälpsavgiften har för ett stort antal
av dem varit avgörande för om det lönar sig att anlita
juridisk hjälp. Om regeringens förslag godtas kommer en
skarp, och i många fall orättvis, gräns att dras. De som
hamnar på ena sidan har möjlighet till juridisk hjälp medan
de som hamnar på andra sidan i praktiken fråntas denna
möjlighet. Effekten är otillfredsställande och kan hota
rättssäkerheten. Parter kan hamna på var sin sida av denna
gräns. Effekten skulle inte bli lika drastisk om
rättshjälpsavgiften istället höjdes för personer med god
inkomst.

Vi har i Sverige tidigare värnat om den enskilde
individens möjlighet att tillvarata sina rättsliga intressen
oavsett ekonomisk ställning. Denna möjlighet skulle vid
bifall till propositionen inskränkas på ett oroväckande sätt.
Endast personer med mycket höga eller mycket låga
inkomster kommer i så fall i framtiden att ha en rejäl chans
att få hjälp i juridiska angelägenheter.

På lite längre sikt kan förslaget också vara negativt för
rättstillämpningen. Det är möjligt att en viss typ av juridiska
ärenden och mål är överrepresenterade i den grupp som nu
fråntas möjligheten att driva juridiska angelägenheter på ett
fullgott sätt. Vissa rättsliga angelägenheter kommer att
prövas sällan, varvid domstolarnas möjlighet att påverka
rättstillämpningen begränsas. Brister och missförhållanden
kommer då inte heller att på samma sätt uppmärksammas.

Det är också möjligt att rättssaker inte prövas på ett
juridiskt godtagbart sätt. Juridiska angelägenheter kommer
att föras till domstol i ett ofärdigt skick och domstolarna
kommer med största sannolikhet att få betydande
svårigheter med att klarlägga rättsförhållandena. Detta kan
även komma att föra med sig ökade kostnader för
domstolarna.

I övrigt får vi hänvisa till remissyttranden av
domstolsverket, rättshjälpsmyndigheten och
advokatsamfundet, som framfört tungt vägande
invändningar mot regeringsförslaget.

Det är orimligt att genomföra ett förslag där
besparingseffekterna beräknas till 15 milj.kr. med så stora
negativa effekter. Besparingen står i uppenbar strid med de
rättsförluster som kan åsamkas stora delar av den
rättssökande allmänheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1991/92:159.

Stockholm den 10 april 1992

Hans Göran Franck (s)

Anita Johansson (s)