med anledning av prop. 1991/92:159 Sänkt inkomstgräns för allmän rättshjälp

I propositionen föreslås att den övre inkomstgränsen för
allmän rätthjälp sänks från nuvarande sju basbelopp till fyra
basbelopp, dvs. från 225 400 kr. till 128 800 kr. räknat i 1991
års basbelopp.

Allmän rättshjälp förekommer idag i huvudsak i de s k
familjemålen, t ex äktenskapsskillnad, tvister om vårdnad,
umgänge och underhåll. Familjemålen omfattas inte av
rättsskyddet i hemförsäkringen. Det är inte heller möjligt
att teckna någon särskild försäkring som omfattar sådana
tvister. En familjetvist är mestadels påfrestande och
uppslitande för de inblandade, inte minst barnen. De flesta
klarar sig helt enkelt inte på egen hand. De behöver
sakkunnigt stöd och biträde. Ett juridiskt biträde kan ge
den nödvändiga rättsliga hjälpen. Genom förslaget vill man
nu väsentligt begränsa möjligheten till att få sådan hjälp i en
utsatt situation. Det är inte rimligt enligt vår uppfattning.
Det är väl just i ett sådant utsatt läge som man behöver
samhällets stöd.

Om förslaget går igenom så blir det faktiskt bara de rika
och de fattiga som har råd att processa. Mellangruppen blir
klart missgynnad och det är där de flesta finns som kan
tänkas bli berörda av förslaget. Vi anser att det är direkt
stötande att missunna vanligt hyggligt folk hjälp i en utsatt
situation. Många kommer sannolikt också att dra sig för att
anlita advokathjälp på grund av det höga kostnadsläget och
försöka klara processen på egen hand med risk för
rättsförlust som följd.

Vid domstolarna kan handläggningstiderna bli betydligt
längre när part processar själv utan rättsligt biträde. Den
kostnadsökningen har man helt bortsett från i
propositionen.

Samhället tillhandahåller domstolar för tvistlösning.
Tvisterna bör lösas rättvist och utan rättsförlust för den
enskilde. Rättvisa får inte heta pengar. Rättssäkerhet,
rättstrygghet och rättvisa bör vara fundamentala och viktiga
angelägenheter för samhället.

Förslaget skulle innebära en mycket liten besparing, ca
15 milj. kr. årligen, enligt en beräkning som gjorts av
riksrevisionsverket. Beräkningsunderlaget bygger på
uppskattningar och får anses osäkert, vilket för övrigt
framgår av verkets egen rapport. Kritik har riktats mot
beräkningen från domstolsverket, rättshjälpsmyndigheten
och advokatsamfundet.

Dessa sakkunniga remissinstanser har även ifrågasatt om
inte en sänkning av den övre inkomstgränsen till fyra
basbelopp medför att rättshjälpens syften går förlorade. Vi
delar den uppfattningen. Risken är uppenbar.

I propositionen pläderas för att inkomstgränsen måste
sänkas som ett led i strävandena att begränsa statens
utgifter för rättshjälpen. Vi i Ny demokrati håller med om
att det är viktigt att begränsa statens utgifter och att det
också kan vara angeläget att minska de totala utgifterna för
rättshjälp och annat som bekostas av allmänna medel i
samband med rättegångar och rättstvister men anser att det
är fel att göra det på bekostnad av den vanlige
medborgarens självklara rätt att få samhällets stöd i ett
utsatt rättsligt läge.

Vi motsätter oss därför att nuvarande inkomstgränser
sänks.

Det är inte mindre rättshjälp som människor behöver i
utsatta situationer i vårt komplicerade samhälle, utan
snarare mer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i
rättshjälpslagen.

Stockholm den 10 april 1992

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Ulf Eriksson (nyd)

Richard Ulfvengren (nyd)

John Bouvin (nyd)