Syftet med 1973 års rättshjälpsreform beskrivs på följande sätt i proposition 1972/73:4:
Det ena är att rättshjälp ska kunna utgå i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger oavsett om ärendet behandlas av domstol eller förvaltningsmyndighet eller gäller rådfrågning eller biträde vid förhandling utan att ärendet är föremål för sådan behandling.
Det andra är att rättshjälp bör medges i sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl hindras från att tillvarata sina intressen i rättsligt hänseende men att var och en ska bidra till kostnaderna för rättshjälpen efter förmåga.
Regeringen föreslår nu att inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp sänks från sju till fyra basbelopp för ensamstående. Härigenom hoppas man spara 15 miljoner kronor. Redan i nuläget har rättshjälpen inskränkts på ett sådant sätt att det är tveksamt om man kan påstå att denna grundläggande målsättning från 1973 års reform verkligen uppfylls. Om riksdagen godkänner regeringens förslag, vilket skulle innebära att den som tjänar mer än 10 600 kronor i månaden helt ställs utanför systemet med allmän rättshjälp, är det ställt utom alla tvivel att målet om lika ekonomiska möjligheter för alla att tillvarata sin rätt har övergivits. Utomordentligt hård kritik har riktats mot förslaget från bl.a. Sveriges Advokatsamfund och rättshjälpsmyndigheten vilka ifrågasätter om inte de grundläggande syftena med rättshjälpen går förlorade genom de föreslagna nedskärningarna.
Det är också synnerligen anmärkningsvärt att regeringen ansett det möjligt att lämna detta viktiga förslag utan att det föregåtts av ett normalt remissförfarande i enlighet med bestämmelsen i 7 kap. 2
§ regeringsformen.
Vänsterpartiet avvisar de föreslagna ändringarna av rättshjälpen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:159 i sin helhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de ursprungliga syftena med rättshjälpen fortfarande har giltighet.
Stockholm den 7 april 1992 Berith Eriksson (v)