I propositionen anges en rad förslag som är ägnade att förenkla och förbättra möjligheterna till en bra jakt- och viltvård. Avsikten med förslagen från viltskadeutredningen var bl.a. att de enskilda markägarna och jägarna skulle få en större frihet men också ett större ansvar.
Enligt propositionen ligger det jaktpolitiska målet om en produktionsanpassad jakt fast. Likaså understryks att jaktoch viltvårdspolitiken måste få en inriktning som möjliggör bättre balans mellan jaktintresset och andra berörda intressen på lokal nivå. Därför bör man uppamma ett större lokalt ansvar och en utbyggd samverkan mellan markägare och jägare.
Om man accepterar målen i denna politik måste man också se till att dels medel och metoder blir effektiva, dels ger markägarna ett reellt inflytande över besluten.
Information och utbildning
Det mest effektiva inslaget att nå det jakt- och viltvårdspolitiska målet om bättre balans i viltstammarna på det lokala planet torde vara en förbättrad information och utbildning. Propositionens förslag i detta avseende härstammar från utredningens förslag. Skogsstyrelsen och naturvårdsverket skall härvid samråda med berörda organisationer och lämna förslag till innehåll i ett informations- och utbildningsprogram.
Det är dock väsentligt att markägarna får den roll som antyds i propositionen. Det är också viktigt att skapa förståelse mellan jägare, skogsbrukare och markägare om de problem som kan föreligga i olika områden. Utbildning och information kan härvidlag göra stor nytta för att få förståelse i dessa avseenden.
Det måste också understrykas att de verksamheter som regionsvis påbörjats och utvecklats för att sprida ny kunskap och erfarenheter i dessa frågor får fortsätta.
När det gäller finansieringsfrågan vill jag påpeka att det är av vikt att en så stor del av fällavgifterna som möjligt går till denna verksamhet.
Älgskötselområden
Enligt vad som kan utläsas torde huvudsyftet med älgskötselområden vara att jägarna och markägarna skulle få ett eget ansvar över tilldelning, avskjutning m.m.
Jag tror detta kan vara ett bra förslag under förutsättning att markägarna ges ett starkt och avgörande inflytande över områdenas tillkomst och funktioner.
I propositionen råder det dock en viss tvetalan om vilken part, jakträttshavaren eller markägaren, som skall ges initiativrätt och huvudmannaskap över älgskötselområdet. På ett ställe uttrycks att markägarna skall registrera områdena medan man i en annan mening lägger fast att jakträttshavarna både registrerar och avgör tilldelning, arbetsformer m.m.
Jag menar att det måste stå helt klart att det är markägaren som själv eller efter befullmäktiganden till jaktarrendatorer ansöker och tillskapar älgskötselområden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och utbildning samt poängterar markägarens roll vid tillskapandet av älgskötselområden.
Stockholm den 15 oktober 1991 Kjell Ericsson (c)