Motion till riksdagen
1991/92:Jo9
av Kjell Ericsson (c)

med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård


I propositionen anges en rad förslag som är ägnade att
förenkla och förbättra möjligheterna till en bra jakt- och
viltvård. Avsikten med förslagen från viltskadeutredningen
var bl.a. att de enskilda markägarna och jägarna skulle få
en större frihet men också ett större ansvar.
Enligt propositionen ligger det jaktpolitiska målet om en
produktionsanpassad jakt fast. Likaså understryks att
jaktoch viltvårdspolitiken måste få en inriktning som
möjliggör bättre balans mellan jaktintresset och andra
berörda intressen på lokal nivå. Därför bör man uppamma
ett större lokalt ansvar och en utbyggd samverkan mellan
markägare och jägare.
Om man accepterar målen i denna politik måste man
också se till att dels medel och metoder blir effektiva, dels
ger markägarna ett reellt inflytande över besluten.
Information och utbildning
Det mest effektiva inslaget att nå det jakt- och
viltvårdspolitiska målet om bättre balans i viltstammarna på
det lokala planet torde vara en förbättrad information och
utbildning. Propositionens förslag i detta avseende
härstammar från utredningens förslag. Skogsstyrelsen och
naturvårdsverket skall härvid samråda med berörda
organisationer och lämna förslag till innehåll i ett
informations- och utbildningsprogram.
Det är dock väsentligt att markägarna får den roll som
antyds i propositionen. Det är också viktigt att skapa
förståelse mellan jägare, skogsbrukare och markägare om
de problem som kan föreligga i olika områden. Utbildning
och information kan härvidlag göra stor nytta för att få
förståelse i dessa avseenden.
Det måste också understrykas att de verksamheter som
regionsvis påbörjats och utvecklats för att sprida ny
kunskap och erfarenheter i dessa frågor får fortsätta.
När det gäller finansieringsfrågan vill jag påpeka att det
är av vikt att en så stor del av fällavgifterna som möjligt går
till denna verksamhet.
Älgskötselområden
Enligt vad som kan utläsas torde huvudsyftet med
älgskötselområden vara att jägarna och markägarna skulle
få ett eget ansvar över tilldelning, avskjutning m.m.
Jag tror detta kan vara ett bra förslag under förutsättning
att markägarna ges ett starkt och avgörande inflytande över
områdenas tillkomst och funktioner.
I propositionen råder det dock en viss tvetalan om vilken
part, jakträttshavaren eller markägaren, som skall ges
initiativrätt och huvudmannaskap över älgskötselområdet.
På ett ställe uttrycks att markägarna skall registrera
områdena medan man i en annan mening lägger fast att
jakträttshavarna både registrerar och avgör tilldelning,
arbetsformer m.m.
Jag menar att det måste stå helt klart att det är
markägaren som själv eller efter befullmäktiganden till
jaktarrendatorer ansöker och tillskapar älgskötselområden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information och utbildning samt
poängterar markägarens roll vid tillskapandet av
älgskötselområden.

Stockholm den 15 oktober 1991

Kjell Ericsson (c)