I den förra regeringens proposition 1990/91:4 om
ändring i rennäringslagen m.m. (1971:437), behandlade
man under punkt 3:11 bl.a. upplåtelse av småviltjakt på
statens mark inom fjällområdet.
Under denna punkt behandlades den framställning om
en förändrad organisation av småviltjakten inom ovan
nämnda område som den 19.12.1989 inlämnades till
regeringen av Svenska jägareförbundet och Lantbrukarnas
riksförbund. I den ovan nämnda propositionen påpekades
helt korrekt att jakten har stor betydelse som
rekretationskälla för många människor, samt att jakten
inom fjällområdet är en dåligt utnyttjad resurs.
Propositionen återvisades av riksdagen.
Inför en förnyad behandling av bl.a. jakten ovan
odlingsgränsen och på renbetesfjällen vill vi redovisa vissa
fakta i ärendet.
Det aktuella området omfattar ca 9,1 miljoner hektar
land, det vill säga ungefär 1/4 av Sveriges yta.
Inom detta område har ca 2.500 renskötare med stöd av
renskötselrätten rätt att jaga. Dessa utgör ca 10 %
av de svenska medborgare som är av samisk härkomst
och ca 0,2 %
av det totala antalet invånare i de berörda länen.
Det bedrivs småviltjakt, enligt former som liknar det av
Svenska jägareförbundet och Lantbrukarnas riksförbund
föreslagna, inom hela renskötselområdet i såväl Norge som
i Finland samt inom vissa delar i Sverige utan att några som
helst tecken på ''avsevärd olägenhet för renskötseln'' eller
dålig jaktvård har kunnat påvisas. När det gäller den sista
punkten, ''besvärande intrång...'' finns inte heller några
sådana erfarenheter från våra grannländer eller från
Sverige. Några av skälen till detta torde vara de enorma
landarealer det är frågan om samt att antalet
renskötselberättigade är mycket litet.
För övrigt vad gäller hur förslaget korresponderar med
rennäringslagen har detta granskats av juridisk expertis som
har kunnat konstatera att rennäringslagen inte lägger
hinder i vägen för att genomföra förbundens förslag.
Ett faktum som ofta glöms vid diskussioner om jakten i
fjällområdet är den mycket stora betydelse som jakt och
fiske har och alltid har haft för huvuddelen av befolkningen
i dessa områden. Att i ett sådant läge särbehandla den
renskötande befolkningen på de icke renskötande samernas
och den övriga befolkningens bekostnad kommer att
betraktas som orätt. Detta kommer i sin tur att ytterligare
förstärka motsättningarna mellan de olika grupperna som
har börjat synas under senare år, motsättningar man inte
finner i samma utsträckning i våra grannländer och inte
kommer att gagna någon på sikt.
Det förslag till ny organisation för småviltjakten inom
fjällområdet som inlämnats av Svenska jägareförbundet och
Lantbrukarnas riksförbund skulle innebära att en jaktlig
resurs bättre skulle kunna utnyttjas. Det skulle inte
innebära någon försämring för de renskötselberättigade
samerna eller övriga jägare som i nuläget har möjlighet att
jaga inom området. Och, till sist, skulle det ha stora positiva
effekter för den ekonomiska utvecklingen inom dessa
områden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de av Svenska jägareförbundet/Lantbrukarnas riksförbund
föreslagna förändringarna i organisationen av småviltjakten
på statens mark inom fjällområdet snarast bör genomföras.
Stockholm den 27 januari 1992
Leif Marklund (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Åke Selberg (s)
Bruno Poromaa (s)