Svensk jaktlagstiftning har under många år förändrats i
riktning mot mer samverkan, större jaktlag och mer
kollektivism. Nu senast i december 1991 beslutade
riksdagen med anledning av den socialdemokratiska
regeringens proposition 1991/92:9, Jakt och viltvård, om
förändringar i samma riktning. Propositionen innehåller
bl.a. beslut om älgskötselområden omfattande flera tusen
hektar, vilket leder till än mer stordrift. Beslutet innefattar
också obligatoriska älgskötselplaner, som ytterligare
förstärker byråkratin och pappersexercisen.
Någon som helst omtanke om den lille markägaren och
den småskalige jägarens önskemål och behov finns inte
med. Alla de markägare och jägare, som känner sig
åsidosatta och berövade sin jakträtt, var helt bortglömda.
De som känner olust och obehag över att vara
tvångsanslutna till ett jaktvårdsområde, där de endast är en
liten kugge i de stora markägarnas våld, har inte heller
denna gång tillgodosetts i socialdemokraternas förslag.
Allt detta övervåld på de små markägarnas uråldriga rätt
att själva få förfoga över sina jaktmarker sker under den
produktionsanpassade jaktens täckmantel. Att man då
samtidigt berövar människor deras möjlighet att utnyttja sin
äganderätt och förstör det positiva i att fritt få jaga när man
själv känner för det och har bästa tid för jakten, struntar
maktfullkomliga politiker fullständigt i.
Översyn av jaktlagen
Den sittande borgerliga fyrpartiregeringen, som i sin
regeringsförklaring uttalat att den vill stärka äganderätten
och näringsfriheten i Sverige, måste i konsekvens härmed
göra en översyn av jaktlagen.
Översynens syfte måste vara att på ett radikalt sätt
förändra svensk jaktlagstiftning så att alla markägares
jakträtt stärks. Speciellt de små markägarnas och
jakträttsinnehavarnas situation skall uppmärksammas.
Men inte bara de riktigt små markägarna drabbas av den
nuvarande jaktlagstiftningens oformligheter. Skrämmande
exempel på hur vissa jägare har diskriminerats finns från
hela landet. I Norrbotten får t.ex. en markägare med 350
hektar endast B-licens och tillåts därför inte utöva sin
jakträtt på älg i mer än två dagar per år.
I Västerbotten finns exempel på hur en markägare med
närmare 500 hektar berövas sin möjlighet att jaga, därför
att han inte kan ställa upp på de tider som beslutats av det
jaktlag som han tvångsanslutits till.
Exemplen kan mångfaldigas ner över landet från t.ex.
Dalarna, Värmland eller Småland av alla som ringt och
skrivit till oss och beklagat sin nöd.
Ändra jaktlagen
Tvångsanslutningen till jaktvårdsområden måste
omprövas och de små markägarnas jakträtt stärkas. De bör
tillförsäkras en så lång jakttid att de rimligen kan utöva sin
jakt på ett tilltalande sätt. De generella älgjaktområdenas
situation måste prövas och ges en säkrare och tryggare
ställning. Alla dessa och andra akuta problem i nuvarande
jaktlag måste ses över.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av jaktlagen i syfte att
återge alla markägare full dispositionsrätt till sin jaktmark.
Stockholm den 25 januari 1992
Hans Dau (m)
Olle Lindström (m)