Fortfarande är i många länder användandet av bensax en vanlig fångstmetod för pälsdjur. Bensaxen är förbjuden i ungefär 65 länder världen över eftersom den anses förorsaka mycket svårt lidande. I Sverige förbjöds bensaxen för över 20 år sedan.
De djur som avses ska fastna i saxarna är prärievarg (vars päls kallas coyote), tvättbjörn (sjubb), mink, räv, lodjur med flera. Bensaxen är emellertid ett icke-selektivt fångstredskap. Även andra djur fastnar, till exempel hjortar, fåglar och husdjur som hundar och katter.
Bensaxen fungerar så att djurets tass, ben eller klöv kläms fast mellan två hårdfixerade metallbågar. När saxen slår till orsakas blödningar och ibland benbrott. Djuret använder alla krafter för att komma loss. Det försöker dra sig ur saxen men förorsakar bara ytterligare skador. Djuret kan försöka gnaga av saxen så att tänderna skadas och det förekommer att käkbenet friläggs. Det är heller inte ovanligt att djuret i sin förtvivlan gnager av sitt eget ben för att komma loss.
Även om vi i vårt land har tagit avstånd från denna grymma fångsmetod genom att helt enkelt förbjuda den, så bidrar vi ändå till fortsatt användning av bensaxar. Vi importerar nämligen päls från länder där saxfångst är tillåtet.
Frågan om saxfångst har under senare år diskuterats inom EG. I EG-parlamentet började arbetet 1987 och har lett fram till att ministerrådet, EGs högsta beslutade organ, i november 1991 tagit beslut om bland annat ett importförbud. Pälsar och skinn från 13 djurarter som vanligen fångas med bensax berörs av beslutet, vilket innebär förbud mot import av dessa pälsar och skinn från länder där fångst med bensax inte är förbjuden. Förbudet träder i kraft 1995. Beslutet ses som en stor framgång för djurskyddsintressena.
En naturlig följd av vårt lands engagemang för djuren är att förbjuda import av päls och skinn från länder där saxfångst fortfarande är tillåten. Detta kan nu till och med ses som ett led i Sveriges anpassning till EG.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om importförbud av päls och skinn från djur som fångas med bensax från länder där saxfångst är tillåten.
Stockholm den 21 januari 1992 Pär Granstedt (c)