Skogen utgör ett resursförråd för välfärd och en
plattform för den ekonomiska tillväxten. Trycket på skogen
har ökat i och med att tillväxten ständigt förväntas öka. Det
finns risk för att skogen enbart uppfattas som
virkesproducent, och att ekonomiska hänsyn i allt större
utsträckning får företräde framför elementära ekologiska
hänsyn. I den storskaliga omvandlingen av den svenska
skogen, från en i alla former väl utvecklad diversitet till
stora områden av monotona produktionslandskap, blir
kraftfulla juridiska styrmedel allt viktigare för att bevara
skogens mångfald. Skogen är en intrikat väv av
beroendeförhållande mellan djur, växter och den icke-
levande miljön.
Det blir framdeles allt viktigare att betona skogens fulla
betydelse som producent av, inte bara virke, utan även bär,
svamp och kött och som en alldeles unik rekreations- och
trivselfaktor. Vi måste finna former för en skötsel av hela
ekosystemet med en verksamhet som helhetsmässigt
anpassar samhället till naturens funktioner och som strävar
till att upprätthålla produktion, artsammansättning och
förnyelseförmåga hos naturens olika enheter.
Vi vet att de senaste decenniernas nyttjande av skogen
inneburit en fortskridande utarmning av skogens fauna och
flora. Tyvärr har vi inte nått så långt i förståelsen av
systemen att vi hos alla arter kan precisera deras
funktionella betydelse. Flera av de missgynnade arterna är
nyckelarter vilkas försvinnande leder till omfattande
kedjereaktioner. Varje art är unik och borde behandlas med
vederbörlig respekt.
Till de arter vi uthålligt kan utnyttja för egen välfärd hör
skogens bär och svampar liksom våtmarkernas stundom
rika bärskörd. Av skogens totala produktion utnyttjas
endast några få procent för konsumtion. Det måste
betraktas som ett magnifikt resursslöseri. Stora lokala
skillnader finns självklart beroende på region, tradition,
åtkomlighet etc.
I Finland uppskattar man värdet av bär- och
svampplockning till drygt 450 milj. kr. per år.
Lingon är tillsammans med blåbär våra i särklass
vanligaste bär. Skördarna av lingon påverkas av en rad
miljöfaktorer, men kan på goda öppna och ljusa platser
uppgå till mer än 500 kg per hektar. Stora variationer
förekommer dock. Blåbäret ger en hektarsköd på mellan
100 och 500 kg. Hjortronets skördar varierar mellan 30 och
300 kg per hektar. Tranbäret är produktivt och ger mellan
200 och 500 kg per hektar, men är tyvärr det bär som först
får stryka på foten när myrar dikas ut. Kråkbär, som har ett
oförtjänt tveksamt bärrykte, ger regelbundna skördar på
mer än 100 kg per hektar. Odonet är också ett produktivt
bär som kan ge goda skördar de år blåbäret delvis saknas.
Skogsmarkerna avkastar givetvis fler bär, främst i
randzonerna. Hallon, smultron, mjölon, rönnbär, enbär,
björnbär och åkerbär är exempel på bär av skiftande
kvalitet och med olika användningsmöjligheter.
Lingon och tranbär är exempel på bär som lätt kan odlas
inom landet och för lingonet har hektarskördar på upp till
5 000 kg noterats i Finland. I Estland odlar man tranbär i
övergivna torvtäkter med medelresultat kring 600 kg per
hektar.
I Finland har man till dags dato utbildat 60 000
svampkonsulenter, som sprider kunskap om främst 20 arter
handelssvampar. Medelskörden av dessa svampar uppgår
till 100 kg svampar per hektar och år. Stora variationer finns
och av exempelvis riskor kan man vissa år skörda upp till
500 kg per hektar. Vi har inom detta område mycket att lära
och många vägar att vandra vidare på.
I förlängningen av ett ökat bär- och svamputtag, främst
i tätortsnära områden, ligger att den enskilde skogsägaren
inte alltid får ett normalt ekonomiskt utbyte av sina bär- och
svampmarker. En metod för en framtida kompensation kan
vara en något lägre skogsbeskattning i dessa områden.
Enligt min mening bör statsmakterna genom att främja
information och utbildning skapa kunskap och förståelse
hos alla om de resurser skogen erbjuder och om hur vi kan
ta till vara dessa. Ett åtgärdspaket med detta syfte skulle
exempelvis kunna innehålla en ''allemansfolder'', i vilken de
viktigaste svamparna och bären, deras
utbredningsområden, regler för beskattning, förekomsten
av grossister etc. beskrevs. Skogsstyrelsen kunde tänkas
medverka genom målgruppsinriktad information till
skogsägare, skolor m.fl. I särskilt viktiga regioner borde det
vara möjligt att tänka sig att bär- och
svampkonsulenttjänster inrättades. Kommunernas
medverkan skulle kunna ske genom att foldrar och lokala
kartor togs fram och genom att utställningar, studiedagar
etc. arrangerades. AMU skulle med hjälp av övrigt
undervisningsväsende kunna fylla en viktig initialfunktion i
ett brett arbete för att utveckla och ta till vara de i denna
motion nämnda skogs- och skogsmarksresurserna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att främja ett
bredare resursutnyttjande av naturen.