När Carl von Linné beskrev och namngav kronhjorten
utgick han från den skånska hjorten. Den kallas därför
nominatras och har allt sedan den kom hit för 5 000 år sedan
bevarat sin renrasighet. Den kronhjortsstam som finns
utanför Skåne, främst i Mellansverige, är starkt uppblandad
med andra raser vilka kommit till vårt land under senare tid.
Det kan därför på goda grunder hävdas att den skånska
kronhjorten är en särart som det finns anledning att bevara
både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv.
Självfallet finns det också problem förknippade med den
skånska kronhjorten. De utgörs framförallt av de stora
skador dessa hjortar förorsakar på granplanteringar. Under
1971--1987 hanterades emellertid detta problem på ett
framgångsrikt sätt genom inrättandet av ett öppet
kronhjortsreservat, med en sträckning från Revingefältet i
nordväst till Krageholm i sydost. Inom reservatet fick
markägarna ersättning för de skogsskador som kronviltet
åstadkom. Jakten inom reservatet reglerades också på så
sätt att s.k. kapitalhjortar -- d.v.s. hjortar med stor
hornkrona -- sparades och fick utvecklas till sin fulla
kapacitet.
Den skånska kronhjorten var direkt utrotningshotad när
detta reservat inrättades. Antalet djur uppgick till mellan 75
och l00 i vinterstam varav ca 25 avsköts varje år. För två år
sedan avvecklades reservatet. Då var stammen uppe i ca.
500 djur medan den årliga avskjutningen låg kring 100 djur.
Otvivelaktigt medförde detta kronhjortsreservat en
höjning av såväl kvantitet som kvalitet hos den skånska
kronhjorten. Trots detta avskaffades reservatet i och med
att den nya jaktlagen trädde i kraft.
Starka invändningar mot beslutet restes från flera
skånska organisationer och myndigheter. Motståndet kom
inte minst från naturvårdsintressena.
En annan anledning till att den skånska kronhjortens
särart inte värdesättes på det sätt den förtjänar är en
genetisk undersökning utförd av genetiska institutionen vid
Stockholms universitet 1981. I rapporten hävdas att det inte
finns några större genetiska skillnader mellan Sveriges olika
kronhjortspopulationer. Ett stort antal forskare har var för
sig granskat denna undersökning och kommit till slutsatsen
att rapporten inte kan utgöra ett relevant underlag för en
bedömning av skyddsvärdet för nominatrasen -- den
skånska kronhjorten. Totalt sett har endast 3 promille av
kronhjortens totala genuppsättning testats. Dessutom är
det orimligt att använda djur från Skånes Djurpark som
referensgrupp, eftersom dessa djurs ursprung är osäkert.
Då markägarna inte längre får ersättning för
skogsskadorna framhärdar de givetvis i att få skjuta fler
djur. För åren 1988 och 1989 begärdes licens för över 350
djur per år. Licenser som avslagits av länsviltnämnden och
sedan överklagats har beviljats av Naturvårdsverket. Det
allra största intresset knyts givetvis till nedläggandet av
kronhjortar med de största hornkronorna.
I den händelse att ingen ändring sker mycket snart
kommer de problem som rådde före inrättandet av
reservatet att återuppstå. Konsekvensen blir ett
degenererat och utrotningshotat kronviltbestånd.
Jakten på kronhjort bedrevs tidigare som licensjakt
under en eller flera perioder, som länsstyrelsen fastställde,
under tiden den 1 oktober -- 28 februari. Trots att uppenbar
utrotning hotar den skånska kronhjortsstammen godtog
riksdagen hösten 1991 ett regeringsförslag innebärande att
jakten på kronhjort generellt utvidgades att omfatta tiden
den 16 augusti -- 28 februari. De nya bestämmelserna
riskerar, som flera viltexperter och naturvårdssakkunniga
redan påpekat, att få förödande effekter på den skånska
kronhjortsstammen.
Vi finner mot denna bakgrund att den skånska
kronhjortsstammens särart bara kan bevaras genom
särskilda åtgärder. En sådan åtgärd är att ett öppet
kronhjortsreservat åter kommer till stånd. Därutöver bör
jakten på kronhjort begränsas tidsmässigt samtidigt som
allmän jakt helt måste avvisas i det skånska landskapet, där
enbart en av länsstyrelsen hårt kontrollerad licensjakt bör
tillåtas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bevarandet av den skånska
kronhjortsstammen.
Stockholm den 15 januari 1992
Bengt Silfverstrand (s)
Kurt Ove Johansson (s)