med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård

Inledningsvis vill vi framföra en rent allmän synpunkt
vad beträffar all viltvård. Det blir ofta så, för att inte säga
alltid, att man försöker anpassa viltet till samhällets krav
och villkor istället för att anpassa samhället till viltets
villkor. Korsar en väg ett tusenårigt viltstråk för t.ex. älg,
så ökas i de flesta fall avskjutningen med syfte att minska
olyckorna. När begränsas hastigheten exempelvis för att
viltet riskfritt kan passera? Sådana frågeställningar borde
nog oftare ställas när beslut och åtgärder vidtas på
viltvårdens område.

I propositionen föreslås en rad förändringar på jaktens
och viltvårdens område. I vissa avseenden får dessa
förändringar ses som ganska genomgripande, t.ex. frågan
om förebyggande åtgärder mot viltskador samt i reglerna
för ersättning av sådana skador. Vidare föreslås betydande
förenklingar av älgjaktsadministrationen.

Vi kan i stort ansluta oss till de flesta remissinstansernas
åsikter att de föreslagna förändringarna är motiverade och
bör genomföras med de ändringar och förtydliganden som
vi i det följande föreslår.

Vid den nu gällande jaktlagens tillkomst 1987 blev
regeringsförslaget på en rad punkter förändrat vid
utskottsberedningen och i riksdagsbeslutet. En av de
viktigaste förändringarna var att ägarna till de mindre
jaktområdena, som av skilda anledningar riskerade att
hamna utanför en långtgående samordning i stora
jaktenheter, även i fortsättningen skulle tillförsäkras rätt att
under en kort jakttid utöva jakt efter älg på sin mark. Här
vill vi notera att under de år som gått sedan den nya
jaktlagen trädde i kraft 1 januari 1988, har landets båda
jägarorganisationer upprepade gånger samstämmigt
framhållit att de mindre jakträttsinnehavare som inte kan
eller vill ingå i ett stort licensområde måste tillförsäkras rätt
att jaga älg på egen mark och självfallet då också vuxen älg.
Jaktlagens 33 § i sin nuvarande form tillgodoser denna
urgamla rätt.

I propositionen föreslås nu att 33 § tillförs ett tillägg av
följande lydelse: ''Regeringen får meddela föreskrifter om
undantag från första och tredje styckena.'' Motiveringen till
detta tillägg är frågan om en övergång till allmän älgjakt i
Skåne, men för att det framledes inte skall bli möjligt att
utan riksdagens hörande förändra eller ta bort denna
garanti för skydd av enskild jakträtt som det tredje stycket
i nämnda paragraf utgör, måste ett förtydligande göras.

Riksdagen bör därför uttala att de grundläggande
värderingar om skydd av enskild jakträtt som innefattades i
1987 års riksdagsbeslut om ny jaktlag, skall kvarstå
oförändrat även efter införandet av nu föreslaget fjärde
stycke som tillägg till jaktlagens 33 §.

Det föreslås vidare i propositionen att bildande av
älgskötselområden bör ske och att jakträttsinnehavarna
själva skall kunna bestämma om skötseln av älgstammen.
Detta kan vara ett steg i rätt riktning om man då får
områden som är lämpliga beträffande storlek och
arrondering. När det gäller det i propositionen föreslagna
riktmärket beträffande områdenas storlek vill vi anmäla en
viss tvekan. Vi anser att det behövs större områden, i
synnerhet när det gäller vår norra landsända. Här borde
områdena vara på minst 10 000 hektar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande 33 § jaktlagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om älgvårdsområden.

Stockholm den 10 oktober 1991

John Andersson (v)

Bengt Hurtig (v)

Jan Jennehag (v)

Rolf L Nilson (v)

Karl-Erik Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)

Annika Åhnberg (v)