Snöskotern har under sin relativt korta livstid utvecklats
från ett renodlat nyttofordon för användning i fjällterräng
och skogsområden till att i dag vara ett mycket vanligt
fortskaffningsmedel för folk i allmänhet i framför allt
landets norra delar.
Det finns i dag mer än en kvarts miljon snöskoterfordon
i landet, varav endast ett litet antal är arbetsmaskiner som
används i rennäringen, skogsbruket och i skärgårdarna. De
allra flesta används för persontransporter och för ren
nöjesåkning. Tyvärr har detta ibland resulterat i otrevliga
avarter i form av buskörning i strid med lagar och
bestämmelser till stort förtret för allmänheten och polisen.
Som fortskaffningsmedel är snöskotern genial för
terrängtransporter under förutsättning av god snötillgång,
och den gör mycket stor nytta för många människor.
Utvecklingen har dock under senare decennier gått
kolossalt snabbt, och det finns i dag maskiner med oerhörda
fartresurser. Detta har resulterat i utvecklingen av en seriös
sportutövning -- det anordnas mästerskapstävlingar på olika
nivå i olika grenar men tyvärr även av mindre önskvärda
verksamheter.
Snöskotern har utvecklats till att bli ett nöjes- och
hobbyfordon och kan bl.a. betecknas som litet av en
''vinterns moped'' för ungdomar som ännu inte nått
körkortsåldern. Det innebär att det ofta är pojkar -- i liten
utsträckning flickor -- i nedre tonåren som använder
snöskotern för att ta sig mellan olika mål. Tyvärr
förekommer då gärna brott mot gällande bestämmelser av
olika slag. Trafiken sker på mindre vägar, över skogs- och
växtplanteringar, över gårdar och inte minst på gatorna i
mindre samhällen. Ofta sker trafiken på kvällar och nätter,
vilket kan vara oerhört störande.
I fjällområdena är problemen delvis av annat slag. Där
finns en nyttotrafik och hobbytrafik som är motiverad och
som sköts helt seriöst, men tyvärr förekommer där också
oerhört mycket buskörning -- ofta av tillfälliga besökare.
Störningar uppstår både för människor, djur och natur, och
åtskilliga olyckor händer p.g.a. bristande omdöme.
Ett stort problem i samband med med okynneskörning
på snöskoter är den bristande nykterheten. De tragiska
olyckor, som på senare år har inträffat med snöskoter, kan
i stor utsträckning hänföras till alkoholpåverkan.
I dag kan vem som helst köpa sig eller låna en snöskoter
och köra i princip överallt där det finns snö. Inget körkort
eller liknande krävs, och man behöver bara registrera
fordonet hos bilregistret och betala fordonsskatt. Om man
sedan iakttar gällande lagar och förordningar, gällande bl.a.
förbud mot framförande på väg och mot att köra över
planteringar m.m. är det fritt fram, bara man är fyllda 16 år.
I fjällvärlden liksom inom många andra kommuner har man
för att försöka få bukt med problemen i samråd med
berörda markägare låtit upprätta snöskoterleder, där
trafiken förväntas försiggå.
Tyvärr går trots detta en stor del av trafiken utanför
lederna -- tyvärr ofta den trafik som sker på kvällar och
nätter, den som orsakar förstörelse av olika slag och tyvärr
också den trafik som drabbas av olyckor. De flesta
dödsolyckorna på snöskoter har skett i mörker.
Ett mycket otrevligt problem, som lyckligtvis inte är så
vanligt, är hetsjakten på vilda djur med snöskoterns hjälp.
Det har ju hänt att både varg och lodjur hetsats till döds av
snöskoterburna och anonyma ''jägare''.
Snöskoterförarna, speciellt de som tillhör kategorin
marodörer eller ''busåkare'', är ofta väldigt anonyma. Man
är mycket väl utrustad med skoteroverall och hjälm med
visir -- gärna med mörklagt plexiglas. Det är praktiskt taget
omöjligt att känna igen människan bakom utrustningen,
och snöskotrarnas registreringsskyltar sitter oftast så till, att
de är omöjliga att uppfatta när skotern framförs i full fart.
Buskörningen kan således ske utan större risker för
upptäckt och påföljd. Till detta kommer de stora
fartresurserna och möjligheten att ta sig fram nästan
överallt i terrängen, som gör det omöjligt för t.ex. polisen
att ta upp eventuell förföljelse, även om man skulle ta
marodören på bar gärning.
Som alltid i sådana här sammanhang är det ett mindre
antal snöskoterförare som utmärker sig, vilket gör att den
majoritet som sköter sig och använder sina fordon på ett
seriöst sätt får lida oförskyllt. Det finns ett stort antal
organisationer såväl på riks- som regional- och lokalplanet,
som alla gör mycket goda insatser för att stävja dessa
avarter. Det vore i samband med att man skärper
lagstiftningen lämpligt att ta dessa organisationer till hjälp i
informations- och utbildningsarbetet. Ett ekonomiskt
bidrag av engångstyp bör då utgå till organisationerna.
Detta kan bli aktuellt under nästkommande budgetår.
Ett sätt att komma till rätta med anonymiteten skulle
vara att lagstifta om att snöskoterns drivband skall förses
med en märkning som lämnar avtryck i snön av fordonets
registreringsnummer. Denna metod, som tillämpats i USA
och Canada, finns numera patenterad och utprovad i
Sverige.
De här beskrivna problemen är tämligen provinsiella till
sin karaktär, vilket kan vara en förklaring till att inget har
gjorts för att lagstiftningsvägen försöka komma till rätta
med dem. Det är dock så, att ''snöskoterplågan'' har blivit
ett begrepp som engagerar såväl allmänheten som polis- och
miljövårdande myndigheter i berörda områden. Pressen har
under senare års lopp offrat många spaltkilometer på dessa
problem, såväl på nyhetsplats som i debatt- och
insändarform. De senaste vintrarnas snöfattighet har gett
ett litet andrum i många trakter, men alla vet, att det blir en
explosion så snart det kommer en normal, någorlunda
snörik vinter.
Det finns ett stort intresse för en lösning av problemet
okynnesåkning med snöskoter, och det har från olika håll
under årens lopp lagts fram lösningsförslag i debatten. Jag
har därför tagit i med frågan, och vill efter att ha haft
samråd med bl.a. företrädare för polismyndigheter och
miljövårdare föreslå en utredning med inriktning på skärpt
lagstiftning.
Följande åtgärder föreslås bli reglerade
lagstiftningsvägen:Någon form av körkort eller
förarbevis av enklare modell (typ traktorkortet) skall
krävas för att få framföra snöskoter eller likande
terrängfordon.Förbudet mot att framföra snöskoter på
vägar och över planterad skogsmark och andra
odlingsmarker bör ytterligare markeras och kompletteras
med straffpåföljd.Obligatorisk märkning av snöskoterns
drivband enligt den ovan beskrivna metoden.Principiellt
förbud mot körning nattetid. Givetvis med utrymme för
generella dispenser för dem som behöver snöskotern i sin
tjänst, egen rörelse eller av annat giltigt skäl.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn med
förslag till komplettering och ändring av gällande
lagstiftning om körning med snöskoter i enlighet med vad
som anförts i motionen.