Vid de internationella miljöorganisationernas stora
möte i Bergen i maj 1990 beslöts att organisationerna skall
prioritera kampen mot kloranvändning i världen. Klor finns
framförallt i PVC-plast samt i olika typer av lösningsmedel.
Förutom klor innehåller PVC ett antal tillsatsämnen som
antas vara cancerframkallande. Fem av de tillsatser som
används i PVC finns på kemikalieinspektionens lista över de
ämnen som är mest miljöfarliga och bör avvecklas.
Vid förbränning eller långsam nedbrytning frigörs
kloren i PVC-plasten, i en blandning av tungmetaller eller
naturfrämmande och svårnedbrytbara ämnen.
Avfallsförbränningen ökar och därmed också
dioxinutsläppen.
Den enda miljövänliga utvecklingen av PVC-
användningen är avveckling av all användning där det finns
bättre alternativ. Återvinning är orealistisk, bl.a. på grund
av att olika PVC-produkter innehåller olika
blandningar av tillsatsämnen, som alla är nödvändiga för att
göra plasten användbar.
Österrikes miljöminister har föreslagit en avveckling av
all PVC-användning före år 2000. I Danmark vill
miljöministern att PVC-användningen så gott som utan
undantag skall vara borta redan 1993. Schweiz har nyligen
beslutat avveckla en stor del av PVC-användningen i landet.
Med hjälp av frivilliga överenskommelser har PVC i
stort sett försvunnit i svenska förpackningar och arbete
pågår med att få till stånd internationella
överenskommelser som begränsar användningen av PVC i
förpackningar. Däremot finns ännu ingen plan för
avveckling av övrig användning av PVC i Sverige. Trots att
miljöminister Birgitta Dahl i riksdagen redan den 9 oktober
1990 meddelade att det pågick ett arbete både i
regeringskansliet och hos ansvariga myndigheter med andra
varor som innehåller PVC finns ännu inga resultat
redovisade. I själva verket finns det inte heller några tecken
som tyder på att myndigheterna arbetar på det sätt förra
miljöministern uppgav.
Förpackningarna svarar endast för ca 10 procent av
PVC-användningen. Resten finns i byggmaterial som rör
och inredningsdetaljer, dörrfoder m.m., i kontors- och
hushållsartiklar, och en hel del annat.
Gemensamt för en mycket stor del av dessa övriga PVC-
produkter är att det finns utmärkta, mera miljövänliga
alternativ. Den danska miljöstyrelsen har exempelvis
påvisat att 80 procent av PVC-användningen i bygg- och
anläggningsverksamhet kan ersättas på mycket kort sikt.
Resten kräver utveckling av nya ersättningsmaterial.
Inom bygg- och anläggningsverksamheten står PVC-
rören för det största enskilda användningsområdet. Enbart
genom att upphöra med användningen av PVC-rör med
grova dimensioner skulle betydande miljöfördelar uppnås.
En minskning av PVC-användningen på byggområdet
betyder också minskat importberoende och ett ökat
utnyttjande av inhemskt material som trä, betong m.m.
Det är i högsta grad förenligt med svenska miljöpolitiska
strävanden att ett program för avveckling av onödig PVC-
användning upprättas. Som ett underlag för detta program
bör statens naturvårdsverk få uppdrag att utreda vilka PVC-
produkter i Sverige som kan ersättas med andra material,
och med vilka tidsramar. Detta uppdrag ger faktiskt
innehåll åt den starkare ställning substitutionsprincipen fått
i svensk miljölagstiftning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ett program för avveckling av PVC-användningen i Sverige
bör upprättas och att statens naturvårdsverk bör få i
uppdrag att utreda förutsättningarna för denna avveckling.
Stockholm den 27 januari 1992
Elving Andersson (c)