Lövgrodan är en utrotningshotad art som enbart
förekommer på ett fåtal platser i Skåne. En alltför
omfattande granplantering har utgjort det största hotet. Ett
annat hot som på senare år har kritiserats livligt är
inplantering av signalkräftor i småvatten inom lövgrodans
viktigaste reproduktionsområde i Ållskog (Oxhagen).
För att lövgrodan och andra groddjur ska finnas kvar i
Sverige är det nödvändigt att deras livsmiljö skyddas.
Naturvårdsverket har med stöd av 14 § naturvårdslagen
fridlyst alla hotade eller sällsynta grod- och kräldjursarter i
landet.
Sverige har skrivit under Bern-konventionen från 1979
om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras
naturliga miljö. Sverige har anmälts för brott mot denna
konvention just på grund av att lövgrodans överlevnad
hotas genom att myndigheter tillåtit inplantering av
signalkräftor. Ärendet är ännu inte slutbehandlat.
För två år sedan ställde jag en fråga till dåvarande
miljöminister Birgitta Dahl om varaktigt skydd för löv- och
lökgrodor. Hon svarade då att ''lagstiftningen ger möjlighet
att skydda hotade arter'' och att ''dessa möjligheter skall
utnyttjas''. Då frågan utgick från situationen inom Ållskog
svarade ministern att naturvårdsverket var berett att svara
för det fallet och slutade med: ''Därmed kan vi betrakta just
den frågan som löst på ett lyckligt sätt.''
Men frågan är fortfarande inte löst. Det är just fallet
Ållskog som ligger till grund för anmälan mot Sverige om
brott mot Bern-konventionen.
I detta speciella fall har diskuterats möjligheten att
besluta om naturreservat. Det kan förefalla väl drastiskt när
det egentligen gäller smärre vattensamlingar.
Riksdagen har beslutat om biotopskydd som ska gälla
från och med i år. Detta garanterar dock inte ett fullgott
skydd för t.ex. sällsynta groddjur, därför att i allmänhet
tillgodoses inte en sällsynt arts krav inom ett
sammanhängande skyddat område utan av ett stort antal
biotoper spridda inom en region.
USA har en speciell lagstiftning för hotade arter som
innebär att man för vissa officiellt listade arter kan etablera
''kritiska områden'' med skydd motsvarande våra
fornminnen.
Professor Ingemar Ahlén vid Sveriges
Lantbruksuniversitet har skissat på en modell som skulle
kunna gälla för Sverige. Han föreslår t.ex. att
naturvårdsverket skulle få i uppdrag att fastställa officiella
listor över hotade arter. För ett urval av dessa skulle
''kritiska områden'' etableras som inrymmer arternas
livsnödvändiga biotoper. Alla planerade åtgärder för att
säkra en arts överlevnad skulle sedan skrivas in i ett
åtgärdsprogram.
Regeringen bör få i uppdrag att se till hur vi på bästa sätt
kan skydda utrotningshotade arter. Modellen med ''kritiska
områden'' bör övervägas i ett sådant sammanhang. Det
viktiga är att Sverige lever upp till Bern-konventionen och
bl.a. ger lövgrodan ett varaktigt skydd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det angelägna i att se över
lagstiftningen så att utrotningshotade groddjur ges ett
varaktigt skydd.
Stockholm den 27 januari 1992
Ingela Mårtensson (fp)