Vi moderater anser att skyddsvärda naturområden så
långt det är möjligt ska ägas av enskilda. Vi kan dock i två
fall se skäl som talar för statligt eller ideellt ägande. Det ena
är nationalparkerna, som staten bör äga och förvalta. Det
andra är naturreservat och annan skyddsvärd mark där
uppgörelser med markägarna av olika skäl inte kan
upprättas.
Vid bildande av nationalparker och naturreservat är det
av största vikt att ägande- och ersättningsfrågorna är
grundligt utredda. Markägarna bör ha klart utformade
alternativ att ta ställning till. Nya nationalparker eller
naturreservat ska ej få bildas innan dessa frågor är helt
klarlagda.
Markägaren ska ha rätt till full ersättning för försvårad
markanvändning. Ersättningen för naturreservat kan vara
arealbaserad, d.v.s. någon form av skötselkontrakt
upprättas. Alternativt kan markägaren lösas ut till
marknadspris.
En tredje metod att på lämpligt sätt ersätta markägare
vid bildande av nationalpark eller naturreservat vore att
ersätta denne med ett likvärdigt markområde.
Om en mindre del av Domänverkets mark undantas från
den nya bolagsbildningen och kvarstår i statlig ägo skapas
en markreserv som möjliggör för staten att lämna
ersättningsmark till markägare vid bildande av nationalpark
eller naturreservat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ägar- och ersättningsfrågorna
alltid skall vara fullt utredda innan nya reservat bildas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbytesmark vid
reservatsbildningar.