Östergötlands län är det län som har störst
naturbetesmarkareal. Ca 12 500 ha naturligt gräsbärande
mark har redovisats sedan 3/4 av länet hade hunnit
inventeras t.o.m. l989. Denna areal anses vara så värdefull
att det borde utgå stöd till betesdrift. Ungefär 30 % av
landets arealhagmarker finns inom Östergötland och norra
Småland. Flera starkt hotade arter har i detta område sin
bästa chans att överleva landskapsomvandlingen.
Speciellt viktigt är eklandskapet söder om Linköping i
anslutning till Stångåns sjösystem. Detta är välkänt även
utanför naturvårdskretsar. Området har klassats som
riksintresse. Naturvårdsvärdena är stora och ekbiotoper,
alltifrån rena ekskogar till enstaka ekbuskage, är i
allmänhet rika biotoper. Bland ädla lövträd är eken utan
jämförelse det viktigaste trädslaget. Av 128
utrotningshotade insektsarter i Sverige är 39 knutna till ek
eller lika många som alla andra lövträd har tillsammans.
Bland fåglar nämns mindre hackspett, skogsduva,
näktergal, flera rovfågelsarter samt ett flertal sångare.
Dessutom är eken både som enskilt träd och i bestånd
ett viktigt element i landskapsbilden och har stor betydelse
för friluftslivet kring sjöarna söder om Linköping och längs
Stångån och Kinda kanal.
Fortsätter nedläggningen i Östergötland av åker och
betesmark i samma takt som f.n. kommer 400 ha att
försvinna inom eklandskapet fram till år 2000. Dessutom är
lönsamheten ett hot mot eken som skogsbildande träd. Den
långa omloppstiden (ca 150 år) och svårigheterna att
bedöma efterfrågan på ett smalt sortiment, som delvis är
utsatt för modets svängningar, bidrar till en osäker kalkyl.
Granen har mycket säkrare bedömningar och relativt kort
omloppstid. Konflikterna uppstår där det inte finns
tillräckligt med ek enligt ädellövslagen. På så vis har
betesmarker och f.d. betesmarker i samband med
omställning 90 i mycket liten utsträckning kunnat villkoras
med plantering av ek, och granen har tagit över.
Eklandskapet präglas av ständig växling mellan åker,
betesmark, löv- och barrskogar. Den fortsatta utvecklingen
inom området kommer att formas av utvecklingen inom de
areella näringarna och då främst inom jordbruket. Det
bedöms att en stor del av den nedläggningshotade arealen
utgör naturlig betesmark och inte omfattas av skötsellagen
och därmed kan skogsplanteras utan tillståndsprövning om
den tas ur produktionen.
Naturvården måste få en starkare ställning i
samhällsplaneringen. Frivilliga naturvårdshänsyn i jord-
och skogsbruk, bl.a. bevarande av hagar och ängar, måste
stimuleras. Skyddet av hotade växt- och djurarter och deras
livsmiljöer måste förbättras. Ädellövskogslagen behöver
ses över så att inte mindre eller glesare ekbestånd i
eklandskapet riskerar att försvinna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skydd för eklandskapet samt
ängs- och hagmarker i Östergötlands län.
Stockholm den 27 januari l992
Karl-Göran Biörsmark (fp)