Östersjöns tillstånd förvärras fortfarande sakta men
säkert. Det finns i huvudsak två typer av föroreningar som
drabbar Östersjön; näringsämnen -- framför allt kväve och
fosfor -- och olika ämnen som har giftpåverkan på det
levande, t.ex. kvicksilver och kadmium.
Påverkan från svenska källor har minskat för en del
typer av föroreningar men det finns fortfarande mycket
kvar att göra för att vi ska kunna säga att den svenska
påverkan på Östersjön på lång sikt är försumbar.
De algblomningar som bl.a. inträffade runt Gotland i
somras visar på ett skrämmande sätt att läget är mycket
kritiskt för Östersjöns ekologiska balans. Trots att inga
exceptionella omständigheter rådde inträffade dessa
onaturliga algblomningar. De tenderar att bli
återkommande inslag i stora havsområden.
Östersjöns kritiska tillstånd kräver fortsatta stora
ansträngningar för att minska våra utsläpp. Sverige har
också ett speciellt ansvar för att visa på metoder och ta fram
teknik för att komma tillrätta med problemen eftersom vi är
det land vid Östersjön som har störst tillgång till personella
och ekonomiska resurser för detta.
Den teknik etc. som Sverige tar fram ska också användas
i våra grannsjöländer -- särskilt i våra yngsta grannländer;
Ryssland, Estland, Litauen och Lettland.
För närmare beskrivning se bl.a. vänsterpartiets motion
1990/91:Jo108 från våren 1991 om Östersjön och
Västerhavet.
Dellösning
I december 1991 arrangerade sex av Sveriges största
partier en konferens i Sveriges riksdag om den framtida
miljöarbetet. Närvarande var representanter från
näringsliv, centrala och kommunala myndigheter,
fackföreningar, energi- och kommunikationssektorn,
miljöorganisationer, massmedia, enskilda personer och
naturligtvis de arrangerande partierna. (Två riksdagspartier
saknades tyvärr.)
Samtliga var överens om att samarbetet måste stärkas
mellan alla inblandade intressen i miljöfrågorna.
Förslag framfördes om att samla alla som på något sätt
är delaktiga eller engagerade i Östersjöns problematik för
att tillsammans utarbeta en strategi för att på ett både
ekonomiskt och ekologiskt maximerat sätt lösa Sveriges
negativa miljöpåverkan på Östersjön.
Det skulle vara ett konkret steg och en nationell
fortsättning på den process som bland annat skisserades vid
Ronnebykonferensen -- som tyvärr hittills inte har haft
särskilt stor effekt på verkligheten.
Vänsterpartiet anser att regeringen bör ge
Naturvårdsverket i uppdrag att organisera en sådan svensk
kraftsamling för Östersjön.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket
får i uppdrag att organisera en nationell kraftsamling kring
Östersjön i enlighet med motionens intentioner.
Stockholm den 25 januari 1992
Annika Åhnberg (v)
Rolf L Nilson (v)
Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)