Om det skall bli något ''drag under galoscherna'' måste
företag få möjlighet att konkurrera bättre på alla
marknader och inom alla brancher. Små tillverkare måste
ha samma möjligheter som ''elefanterna''. Det gäller inte
minst bilbranchen. Det har kommit till vår kännedom att
bilavgasområdet är särskilt kringärdat av onödiga
regleringar, vilka upprätthålls av bångstyriga byråkrater
inom naturvårdsverket som helt enkelt inte vill rätta sig
efter av riksdagen fattade beslut. Det är skandalöst.
Riksdagen har fattat en hel rad beslut som syftar till att
konkurrensen inom bilbranchens s.k. eftermarknad skall
kunna upprätthållas, men trots det producerar
naturvårdsverket nya, orimliga regleringsförslag och
struntar också i att göra om sina gamla regleringar trots att
riksdagen ändrat föutsättningar för dem.
Det borde vara självklart att bilägarna själva skall få
bestämma var och hur de skall reparera sina bilar och hur de
skall vara utrustade så länge bilarna fyller de grundläggande
kraven om tillräckligt låga avgasutsläpp. Det finns t.o.m. en
reglering som hindrar bilägarna att själva låta göra
miljöförbättringar på sina bilar genom att t.ex. utrusta dem
med katalysatorer. (Det beror på att det inte bara är en
katalysator som behövs utan lite packningar och eventuellt
en styrsensor och styrdon också.) Regleringen innebär
t.o.m. att det inte kan säljas katalysatorer i Sverige som
konkurerar med vad som brukar kallas originaldelar. Inte
undra på att priserna på bilreparationer är vad de är.
Regeringen måste se till att regleringsfanatikerna på
naturvårdsverket följer de politiska beslut vi fattar här i
riksdagen. De värsta bestämmelserna heter A 40, A 90 och
A 91. Naturvårdsverket lär ha lagt upp ett schema som gör
att denna serie av regleringar inte kommer att byta
beteckning förrän verket har producerat 100
bilavgasregleringar! Hur länge skall byråkraterna få hållas?
Det enda rimliga är enligt vår mening att stoppa
naturvårdsverkets oskick att utföra regleringar som faktiskt
i katastrofal omfattning förhindrar en normal konkurrens.
Det kan man göra genom en ändring i
trafiksäkerhetsverkets förordning om undantag från
registreringsbesiktningsskyldighet, så att avgasrelaterade
delar jämställs med i stort sett alla andra bildelar. (Märkligt
nog är det naturvårdsverket och inte trafiksäkerhetsverket
som ''bestämmer'' vad som skall stå i trafiksäkerhetsverkets
regler om undantag från
registreringsbesiktningsskyldighet.) Om den förordningen
utvidgas till att gälla alla motordelar och övriga delar som
har betydelse för bilarnas avgasutsläpp, slipper vi här i
riksdagen i fortsättningen att ideligen klargöra för
regeringen att dessa underlydande verk (i detta fall
naturvårdsverket) har att rätta sig efter våra och
regeringens beslut.
Det är med beslut av det slag som vi här föreslår som
man kan komma till roten med det överdrivna
detaljreglerandet och som gör att vi kan få fart på Sverige
igen och få ''drag'' även i bilbranschen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens naturvårdsverks
tillämpningsföreskrifter A40, A90 och A91.
Stockholm den 27 januari 1992
John Bouvin (nyd)
Lars Andersson (nyd)