Östersjön är ett grunt hav, med ett medeldjup under 30 m. Det är därför mycket känsligt för föroreningar, något som torde vara känt för de flesta. Vad som inte är lika bekant är att södra Östersjön är särskilt grund, och än mer utsatt för föroreningarna. Avstånden är små: bara 15 mil mellan Polen och Österlen.
Hanöbukten, och Skånes östra kust, lider svårt av övergödning som bl a yttrar sig i en kraftig tillväxt av alger och tång/sjögräs. Denna blandning av tång och sjögräs ligger som väldiga sjok vid strandkanten på Österlen. Inte sällan sträcker sig tångbältet 5 m upp på stranden och 10-- 15 m ut i vattnet, km efter km av stranden. Denna övergödning av Österlens kust och Hanöbukten är till största delen en effekt av lantbrukets gödsling i Kristianstads län.
När tången i sommarvärmen ruttnar till en lilafärgad stinkande smet innebär detta naturligtvis avsevärda olägenheter, varav man kan nämna sjöfåglarnas situation, både fritids- och yrkesfisket, turism och bad, de kustboendes svåra sanitära situation när man bokstavligen bor bredvid en ruttnande och svavelstinkande sophög. Dessutom växer stränderna igen av tångens höga näringsvärden.
Men det som i Österlens fiskelägen och badstränder är ett besvärande problem, är ju -- sett ur en annan, och mer positiv synvinkel -- samtidigt en stor tillgång.
Tång är ett mycket bra jordförbättringsmedel. Före handelsgödslets tid stod tångtäkt på Österlens stränder högt i pris hos bönderna. Markerna skiftades så att bönderna fick smala tegar ned mot havet -- allt för att få rätt till tångtäkt. Idag bärgas ingen tång, trots att tången är mycket lättillgänglig längs de långgrunda stränderna.
Det vore en miljö- och nationalekonomisk vinst om riksdagen ålade lantbruksnämnderna att informera bönderna och aktivt verka för tångtäkt och gödsling med tång, och då i synnerhet i Kristianstads län. En ekologisk cirkel skulle därmed bli sluten, med både en ekonomisk och miljömässig vinst. Tången har ett oförtjänt dåligt rykte, då man menar att den innehåller ogräsfrön och stinker. Detta torde dock vara ett problem som lätt löstes med en tids kompostering, på samma sätt som med naturgödsel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ålägga lantbruksnämnderna att aktivt verka för tångtäkt, i synnerhet i Kristianstads län.
Stockholm den 24 januari 1992 Tuve Skånberg (kds)