Naturvårdsverkets A-90-bestämmelser (SNFS 1989:12)
inskränker möjligheterna att utrusta äldre bilar än 1989 års
modell med katalysator samt bilar av 1989 års modell då den
upp till femåriga avgasgarantin utgår och bilägaren har att
svara för att bilen uppfyller grundkraven i avgashänseende.
Dessa A 90-bestämmelser innebär att det endast är
billeverantören som får ansöka om modifiering i tidigare
typintyg. Dessa bestämmelser är också den huvudsakliga
orsaken till att endast två billeverantörer erbjuder bilägare
möjligheter att tilläggsutrusta sina bilar med katalysatorer
och att inga oberoende leverantörer kan erbjuda egna
tekniska lösningar.
Ökad konkurrens -- främjar utvecklingen
Därför måste dessa bestämmelser ändras så att det blir
möjligt för andra än billeverantörer att ta fram s.k.
katalysatorkit. Detta möjliggör för bilägarna att förse sina
bilar med kompletterande utrustning för avgasrening och
underhålla sina bilar till lägre kostnader när de själva måste
svara för att kraven uppfylls när det gäller avgasutsläppen.
Genom undersökningar som tidigare utförts av SPK är
det fastställt att icke konkurrensutsatta delar, inom det s.k.
märkessystemet, betingar ett väsentligt högre pris än
konkurrensutsatta delar. Så är även fallet med
katalysatorer, vilket prisjämförelser mellan
''originalprisdelar'' i Sverige och ''konkurrensdelspriser'' i
Tyskland och USA visar.
Trafikutskottet har i sitt betänkande 1989/90:TU21 sid
16 gjort ett uttalande i samma riktning. ''Utskottet vill
understryka att avgaskraven samt certifierings- och
bilprovningsbestämmelser inte får vara så utformade att de
förhindar utveckling och försök med ny teknik.''
Förbud att försämra -- ej att förändra
A 90-bestämmelserna innebär förbud att förändra och
det borde istället vara förbud att försämra. I nuvarande
utformning är bestämmelserna i många fall en effektiv
broms för en positiv utveckling.
Utvecklingen av nya bensinkvaliteter går snabbt och
bilägare som tidigare var hänvisade till att tanka blyad
bensin kan nu tanka bensin utan bly. Detta möjliggör att --
förutom de ca 600.000 relativt nya bilar som kan köras med
blyfri bensin utan bränsleadditiv -- i princip hela den övriga
bilparken kan utrustas med katalysatorer.
Det är sannolikt inte ekonomiskt försvarbart att utrusta
de äldsta bilarna med katalysatorer eller annan
tilläggsutrustning för att erhålla optimala sänkningar av
avgasemissionen, men det bör snarast utredas hur stor del
som är ekonomiskt rimligt att utrusta med katalysatorer
eller annan tilläggsutrustning samt hur stor ekonomisk
stimulans som krävs för att få bilägarna att göra detta.
Det är enligt vår mening viktigt att denna utredning
kommer till stånd eftersom flera undersökningar visar att
modern avgasreningsutrustning ger goda miljöeffekter. En
svaghet är dock kallstarterna. Den nackdelen kan
kompenseras genom att bilarna utrustas med
motorvärmare, el- eller bensindrivna. Den föreslagna
utredningen bör därför också redovisa förekomsten av
motorvärmare och hur de används, samt komma med
förslag om åtgärder som på ett energieffektivt sätt kan
minska antalet kallstarter och därmed väsentligt öka
avgasreningsutrustningens verkningsgrad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen att som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om naturvårdsverkets
bestämmelser på avgasområdet,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om ökad
användning av avgasreningssystem och
avgasreningssystemens verkningsgrad.
Stockholm den 24 januari 1992
Ivar Franzén (c)
Lennart Brunander (c)