Inledning
Mälaren är Sveriges tredje största insjö. Runt Mälaren finns Sveriges mest tättbefolkade område. Det gör att miljöbelastningen på sjön är stor. Visserligen har Mälarens miljösituation utvecklats till det bättre under senare år, men mycket återstår att göra.
Mälaren är Sveriges största dricksvattentäkt. Den erbjuder rekreation, bad och naturupplevelser för miljoner människor. Mälarens vida vatten är en ovärderlig tillgång för alla de fritidsbåtägare som utnyttjar sjön. Runt sjön finns en kulturbygd med mångtusenårig historia.
Men Mälaren är också en starkt trafikerad transportled som passeras av många miljöfarliga laster. Runt sjön finns jordbruksbygder som avvattnas av flera vattendrag som för med sig stora mängder kväve och fosfor. Den får ta emot avloppsvatten från hundratals kända reningsverk och där finns industrier som gör omfattande utsläpp.
Hoten mot Mälaren
Mälaren får ta emot stora mängder fosfor och kväve. Denna övergödning gynnar växtlighet, t.ex. alger. Nedbrytningen av växtmaterial kräver syre. I en näringsrik sjö kan denna nedbrytning medföra syrebrist på bottnarna.
Utvecklingen har ännu inte gått så långt i Mälaren, men algproduktionen är betydande och ökar. Det ökar också riskerna för s.k. giftalger. Mälaren får sitt tillskott av närsalter främst från jord- och skogsbruk, men också från kommunala reningsverk, industri och trafik.
Långtgående åtgärder har genomförts så att fosforutsläppen från kommunala reningsverk kunnat minskas på senare år. Medan fosforutsläppen minskat har kvävetillförseln hållit sig konstant eller ökat. Tillförseln har minskat från industrin medan den har ökat från jordbruket och luften. Detta beror på rationaliseringen av och ändrade driftsformer i jordbruket och ökade kväveutsläpp från framför allt trafiken.
Hoten är definitivt inte avvärjda. Algblomningen har varit omfattande de senaste åren. Utvecklingen i en näringsbelastad sjö kan gå mycket fort. På kort tid kan den förvandlas till oigenkännlighet. Tas inte krafttag nu är risken stor att vi får uppleva allt intensivare, tätare förekommande och farligare algblomningar. Därför måste totalutsläppen av kväve och fosfor minska.
Det är dock inte bara totalutsläppen som har betydelse. Även det inbördes förhållandet mellan kväve och fosfor är av stor vikt när det gäller algproduktionen. I allmänhet är det tillgången på fosfor som avgör hur stor algtillväxten blir, men under vissa perioder kan i stället kväve spela den avgörande rollen.
Utarmning av naturen
En omistlig del av Mälarens miljö utgör de lummiga insjöskärgårdarna och strandområdena. Här finns mycket lövskog, rester av gammalt odlingslandskap med ängar och hagar, orörd natur som urskog och myr. Växt- och djurlivet är mycket rikt.
Trots naturvårdsinsatser i form av strandskydd, naturreservat och dylikt, skärpta regler om naturvårdshänsyn i jord- och skogsbruk, utvidgad kommunal översiktsplan, m.m. har trycket på den värdefulla naturen ökat. En långtgående förstörelse och utarmning av bland annat växt- och djurlivet hotar på många håll. De viktigaste orsakerna är rationalisering och expansion av jord- och skogsbruk, men också bebyggelse, båthamnar, etc. bidrar.
Mälarens natur utgör en ovärderlig tillgång för rekreation och friluftsliv. En viktig uppgift för naturvården är att slå vakt om attraktiva områden för allmänhetens friluftsliv. Samtidigt kan friluftslivet orsaka slitage, störning av fågelliv, m.m. Sådana problem finns på vissa håll i Mälaren.
Olje- och kemikalieutsläpp
Sjötransporter är allmänt sett miljövänliga och energisnåla och är klart att föredra framför landsvägstransporter. Men effekterna av en olycka på Mälaren på ett olyckligt ställe kan bli katastrofala. Även relativt små utsläpp kan innebära stora skador på djurlivet, stränderna och dricksvatten.
Trafiken
Land-, sjö- och lufttrafik påverkar miljön i Mälarområdet. Kunskaperna om de olika trafikslagens miljöeffekter är otillräckliga. Deras samlade inverkan i området har inte kartlagts. Därför saknas en viktig förutsättning för framtidens trafiksystem.
Trafiken på de många vägarna och broarna runt Mälaren får stora effekter. Risken är stor för miljöfarliga utsläpp vid olyckor med t.ex. tankbilar. Ytvattnet förorenas av avrinning från vägar. Luftföroreningar av kväveoxider och kolväten faller ned i sjön och dess tillrinningsområden. Utsläppen från trafiken bidrar starkt till den ökade försurningen av mark och vatten med dess allvarliga följder i form av urlakning av bl.a. metaller. Viktigast för att begränsa dessa effekter är generella åtgärder, till exempel katalytisk avgasrening och hårdare krav för dieselutsläpp. En kraftig höjning av skrotningspremien skulle innebära att äldre bilar utan katalytisk rening snabbare skulle tas ur drift. Även åtgärder för att föra över trafik från väg till framför allt järnväg måste till.
Säkerhetskraven vid sjötransporter måste höjas ytterligare, främst för de omfattande kemikalietransporterna, bland annat ammoniak till Köping.
Jord- och skogsbruk
Med en annan jordbrukspolitik -- bl.a. genom att införa en arealersättning -- skulle många positiva effekter för miljön i Mälarområdet nås.
Med detta system får de som brukar jorden en ekonomisk ersättning per hektar. Dagens stöd gynnar ett högintensivt jordbruk, en arealersättning är neutral i det avseendet. Därigenom ökar möjligheterna att minska användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Inom ramen för en arealersättning kan man också ersätta lantbrukarna för landskapsvårdande insatser av allmänt intresse, till exempel för att hålla naturbetesmarker som hotas av förbuskning öppna.
I och kring Mälaren krävs kraftfulla miljövårdsinsatser för att minska läckaget av närsalter och bekämpningsmedel till sjön och dess tillrinningsområden. Vi vill därfär införa ett besprutningsförbud av bekämpningsmedel 200 meter från vattendrag.
Jord- och skogsbruk står för ca 3/4 och kommunala avloppsverk, industri m.m. för ca 1/4 av utsläppen av närsalter till Mälaren. Vi ser det därför som angeläget att insatser i första hand prioriteras som begränsar läckaget från jord- och skogsbruk. Jordbruket bör stimuleras till och åläggas att vidta mer långtgående åtgärder för att minska tillförseln av föroreningar till sjöarna.
Det krävs kraftfulla insatser för att bevara värdefulla kulturlandskap, främst naturliga betesmarker och andra rester av det äldre odlingslandskapet.
Den natur- och landskapsomvandling som pågår till följd av det moderna skogsbrukets expansion måste hejdas. Det gäller framför allt överföringen av löv- och blandskog, kulturmark, m.m. till tät granskog med förödande konsekvenser för flora och fauna. Skogsbruket måste ta betydligt större hänsyn till naturvården än vad som nu sker. Både i fråga om var och hur skogsbruket ska bedrivas måste naturvårdsaspekterna ges större tyngd. Det gäller främst bevarandet av nuvarande lövskogs- och blandskogskaraktär närmast stränderna.
Industrin
De dominerande industrierna inom Mälarens tillrinningsområde är järnverk och metallindustri samt kemisk industri.
Under de senaste 20 åren har ett stort antal förorenande industrier lagt ner driften, samtidigt som kraven på reningsåtgärder ökat. Resultatet är i flera avseenden minskad miljöpåverkan. Därför har de årliga utsläppen av kväve och fosfor från industrin mer än halverats under den senaste 20-årsperioden.
De största industriutsläppen sker i Kolbäcksåns, Arbogaåns och Eskilstunaåns avrinningsområden direkt till Mälaren. För Eskilstunaån gäller att de sker nära mynningen, och tillförs därför Mälaren utan möjlighet till sedimentering på vägen.
När det gäller de direkta utsläppen av närsalter till Mälaren dominerar Supra i Köping i den västra delen. Till den centrala delen av sjön sker betydande direktutsläpp av närsalter och organiskt material från Fermenta i Strängnäs.
Generellt gäller att de industriella utsläppen är mindre kända än utsläppen från de kommunala reningsverken. Minst kända är utsläppen av miljögifter. Flera av industrierna använder de kommunala avloppssystemen. Flertalet av industrierna är små. Dessa utsläpp påverkar såväl vattenrecipienten som innehållet i reningsverkens slam. Kunskapen om utsläppen är på många håll otillräcklig.
Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Västerås har gjort en inventering över samtliga miljöfarliga utsläpp. En sådan inventering borde göras i alla kommuner för att sedan följas av beslutande åtgärder.
Fiske
Mälaren är en fiskrik sjö. Fångsten av gös, gädda, ål med flera fiskarter är betydande.
Ett relativt stort antal yrkesfiskare får sin utkomst ur sjön. Samtidigt är Mälaren med sin närhet till stora befolkningscentra av stor betydelse för fritidsfisket.
Fisket har delvis hotats genom algproduktion och fiskdöd. Förekomsten av kiselalger i Mälaren har ökat markant de senaste åren. Olika uppfattningar råder om anledningen till detta. Klart är att påverkan från industriutsläpp, kommunala reningsverk, jord- och skogsbruk har haft stor betydelse.
Behovet av framtida förbättringar för fisket behöver utredas i samband med ett handlingsprogram för sjön.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöproblemen i och kring Mälaren.
Stockholm den 24 januari 1992 Hugo Bergdahl (fp)