I Sveriges Rikes Lag finns buller omnämnt tre gånger: i
VTF, i inledningsparagrafen till miljöskyddslagen och i 3
§ miljöskadelagen. Inget av detta ger stöd för att t.ex. i
lokala ordningsstadgor införa bestämmelser angående
bullerstörningar.
Enligt samstämmiga uppgifter från flera orter i Sverige
är just buller den miljöstörande faktor som enskilda mest
klagar över och upplever som mest negativ. De
miljöbestämmelser som finns -- och de är många -- är mest
inriktade mot nedsmutsning av luft och vatten och
mijöfarlig verksamhet, främst inom produktionssektorn.
Eftersom det behövs möjligheter att såväl förebygga
som att kunna ingripa mot buller bör miljöskyddslagen i
detta avseende utvidgas till att omfatta även bullerstörning.
Därvidlag behöver också bullerbegreppet fastställas så att
det jämväl omfattar buller inom frekvenserna för infraljud,
vilket ofta kan ge större skador än hörbart buller.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning mot
buller.