Inom EG pågår i dag ett arbete med ett direktivförslag
som gäller förpackningar och förpackningsindustri. Modell
för arbetet är det i Tyskland utvecklade ''duala'' systemet
med producentansvar för återtagande av använda
förpackningar.
Utgångspunkten i Tyskland och för EG är att man skall
lösa de miljöproblem som förpackningar anses vålla. Det är
därför av största vikt att de system som EG avser införa är
rationella ur miljö- och resurshushållningssynpunkt.
Många människor upplever många förpackningar som
onödiga och välkomnar förslag som minskar antalet
förpackningar. Inget politiskt mål i vårt land borde heller
vara viktigare än att Sverige medverkar till att få fram
metoder för en bättre resurshushållning. Befolkningen på
jorden beräknas inom den närmaste 50-årsperioden
fördubblas. För att klara en anständig försörjning av denna
befolkning behövs därför med dagens teknik en enorm
ökning av den materiella tillväxten i utvecklingsländerna.
Samtidigt vet vi att 80 % av jordens energiförsörjning
baseras på fossila bränslen och att de tongivande
klimatforskarna anser att en halvering av dagens CO 2-utsläpp
är nödvändig för att undvika en
klimatkatastrof.
Om dessa forskare har rätt borde samhället prioritera
förpackningssystem som leder till den totalt sett effektivaste
resurshushållningen samt minsta möjliga CO 2-utsläpp
och annan miljöbelastning.
Industriländernas effektiva produktions- och
distributionssystem har i stor utsträckning möjliggjorts av
utvecklingen på förpackningsområdet under de senaste
decennierna. I utvecklingsländerna skulle fler bra
förpackningar kunna mildra livsmedelsbristen genom sin
förmåga att bevara, skydda och underlätta transporter.
Detta gäller i än högre grad i en framtid med en starkt
ökande befolkning.
EGs förslag borde därför utgå från en ur total
resurshushållningssynpunkt positiv inställning till
förpackningar.
Det tyska systemet utgår inte från ett övergripande
resurshushållningsresonemang utan ställer krav på
återtagningsmetoder oavsett resursförbrukningen för
dessa. Vidare så ställer man krav på exempelvis inblandning
av returfiber oavsett vilka kostnader som är förenade med
detta. Detta kan leda till ett omfattande resursslöseri.
Det tyska systemet kan få allvarliga konsekvenser för
svensk skogsindustri. Konsekvenser som blir än allvarligare
om det ligger till grund för EGs direktivförslag. Det finns
bl.a. därför anledning att kritiskt granska det funktionella
i den lagstiftning som finns i Tyskland. Förmågan att visa
politisk handlingskraft är inte nödvändigtvis synonymt med
bästa miljölösning.
Sverige har inom flera områden kommit mycket långt
både vad gäller returhantering och hantering av
förpackningsavfall. Det finns därför anledning att
konstruktivt försöka påverka de förpackningsdirektiv som
nu utvecklas inom EG med utgångspunkt från i Sverige
genomförda och planerade åtgärder på
förpackningsområdet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av ett svenskt
aktivt agerande för att få EG:s direktivförslag att utgå från
ett totalt resurs- och miljöhushållningssynsätt.
Stockholm den 24 januari 1992
Jan Fransson (s)
Sinikka Bohlin (s)