Allt fler kommuner tillämpar nu rutiner för källsortering
av avfall. Efter att ha börjat med papper och glas övergår
man successivt till fler materialtyper. Allt tyder på att om
man i ett utvecklat industrisamhälle skall kunna lösa
problemen med det som kallats ''sopberget'' måste man med
flexibla metoder utveckla och öka antalet källsorterade
fraktioner.
Ett stort problem i den nödvändiga
förändringsprocessen är svårigheterna att finna avsättning
för delar av det sorterade materialet. Detta är i sig inte så
konstigt eftersom det inte självklart alltid växer fram en
marknad i den takt som utifrån andra utgångspunkter vore
önskvärt. Det är onekligen på allmänhetens förtroende för,
och vilja att delta i, källsortering när man får reda på att
delar av det källsorterade materialet inte finner avsättning
utan ibland bara deponerasom vi skall lyckas bevara
allmänhetens vilja att ställa uppom vi skall lyckas minska
''sopberget''om vi skall lyckas fullt ut med att ta till vara
de stora ekonomiska värden som finns i källsorterat avfall --
krävs uppenbarligen olika former av stimulans på
''mottagarsidan''.
Det kan gälla stöd för utveckling av
återvinningsteknik.Det kan gälla startbidrag till nya
företag som på kommersiell bas vill ägna sig åt
återvinning.Det kan gälla stimulanser av olika slag till
företag som redan arbetar i branschen och som vill prova
nya metoder och/eller söka återvinna sådana fraktioner som
ej tidigare har återvunnits.Det kan också gälla ytterligare
stimulans till, och utnyttjande av, den forskning på området
som bedrivs bl.a. vid Chalmers tekniska högskola och
Umeå universitet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av stöd, stimulans och
startbidrag för att öka återvinningen av källsorterat avfall.
Stockholm den 24 januari 1992
Arne Kjörnsberg (s)
Lahja Exner (s)
Lisbet Calner (s)
Anders Nilsson (s)