Den svenska västkusten är utsatt för föroreningar som
allt eftersom tiden lider blir allt mer kännbar för de vid
kusten bosatta och i ännu högre grad för dem som tar sin
bärgning ur havet. Många löften om åtgärder som skulle
förbättra miljön har getts under åren men resultaten är
tveksamma.
Industrierna i Östfold och samhällen längs Glomma och
Oslofjorden släpper ut stora mängder föroreningar och
gifter som förs med strömmarna i Oslofjorden. Detta är
utan tvekan orsaken till att den norra delen av Bohusläns
skärgård sedan 10 år tillbaka saknar torsk och rödspätta.
Detta fiske gav tidigare försörjning åt ett stort antal
skärgårdsfiskare.
Det är inte rimligt att ett land skall förstöra områden i
ett grannland. Det borde ligga i norskt intresse lika väl som
i svenskt att behålla bohuskusten ren, då norska fritidsbåtar
i tusental, campare och bilister utnyttjar den bohusländska
skärgården för semester och rekreation.
Sportfisket, som drog tusentals människor till norra
Bohusläns skärgård varje helg, har minskat betydligt på
grund av att det numera nästan aldrig ger någon utdelning.
Det räcker inte längre med att det norska
Miljövärndepartementet ger ut glättade broschyrer med
vackra naturbilder. Det krävs kraftfulla åtgärder som skulle
ha satts in för 20 år sedan. Så länge har exempelvis
Idefjorden saknat fisk.
De norska vattnen bör renas så att livet i vattnen i norra
delen av Bohuslän kan återuppstå. Detta kan ske genom
utplantering av i första hand torsk och rödspätta -- arter som
är borta sedan ca 10 år.
Frågan om havsmiljön måste också drivas med större
kraft internationellt, då föroreningar förs till bohuskusten
med den jutska strömmen från länderna runt Nordsjön --
främst från England, Tyskland, Holland och Belgien. Även
från Danmark kommer stora utsläpp som i hög grad
påverkar miljön i Kattegatt och bohuskusten.
Förstörelsen i Kattegatt har orsakat stort
inkomstbortfall för yrkesfiskarna i Halland, som har begärt
ersättning för detta. Det är inte rimligt att fiskaren skall
betala förstörelsen av våra hav. Det är ett självklart och
rimligt krav att den som drabbas på detta sätt skall hållas
skadeslös och att de som förstör skall betala.
Sommaren 1988 dog ca två tredjedelar av sälstammen på
västkusten efter att under många år fritt fått föröka sig.
Yrkesfiskarna hade under många år begärt en reducering av
sälstammen. Så kom valpsjukan som kraftigt decimerade
stammen. I skrivande stund växer sälstammen fort igen.
Det är angeläget att berörd myndighet följer utvecklingen
framöver så att antalet djur har livsutrymme med hänsyn till
areal och föda.
Det krävs radikala åtgärder för att fisket, turismen och
det rörliga friluftslivet på västkusten skall ha en framtid.
Utsläppen behöver renas -- i Sverige och i grannländerna.
Livet i havet måste återställas genom utsättning av fisk inom
de områden där fiskarter slagits ut.
Följande åtgärder bör vidtas:de norska utsläppen bör
minskas så att livet återställs i vattnen runt Bohuslän,
krafttag tas så att länderna runt Nordsjön minskar
giftutsläpp och föroreningar,sälstammen och det övriga
djurlivet anpassas i förhållande till utrymme och
livsbetingelser,utslagna fiskarter återinplanteras,
fiskare som drabbas av avbräck på grund av miljöförstörelse
bör hållas skadeslösa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljön i havet längs västkusten.
Stockholm den 23 januari 1992
Inger René (m)
Kent Olsson (m)
Stig Grauers (m)