Den höjning av skrotningspremien från 500 till 1 500
kronor per bil som genomfördes vid årsskiftet 1991/92 är
otillräcklig. Den måttliga höjningen av skrotningspremien
kommer sannolikt inte att öka takten på utskrotningen av
äldre miljöförstörande personbilar.
Dessutom har premien fått en olycklig utformning
genom att den bara omfattar bilar som är besiktigade av AB
Svensk Bilprovning. Det rimliga borde vara att
skrotningspremien omfattade alla bilar, vilket skulle bidra
till att hålla naturen ren från bilvrak.
Varenda en av de helt orenade personbilarna som
trafikerar våra gator och vägar släpper ut minst lika mycket
hälsovådliga avgaser som 30--50 personbilar försedda med
katalysator. Ofta är utsläppen ännu större. Är bilen en
rishög kan avgasutsläppen vara lika stora som från 100 eller
ännu fler personbilar med modern katalysatorteknik.
En snabb utskrotning av de äldsta helt orenade
personbilarna skulle vara ett värdefullt och
kostnadseffektivt bidrag i arbetet med att reducera
personbilarnas avgasemissioner.
De svenska personbilarnas genomsnittsålder är bland de
högsta i Västeuropa. Utskrotningen under andra hälften av
80-talet har legat på ungefär 200 000 bilar per år, samtidigt
som den genomsnittliga försäljningen under samma period
varit betydligt större. Det betyder att den svenska
fordonsparken blir äldre och äldre med alla de negativa
konsekvenser det innebär ur miljö- och
trafiksäkerhetsynpunkt.
Det finns fortfarande mer än 500 000 personbilar
tillverkade 1976 eller tidigare i trafik. Eftersläpningen när
det gäller utskrotningen av gamla personbilar är alltså helt
oacceptabel om riksdagens miljömål skall uppnås.
Det finns ingen annan nu tillgänglig årgärd som lika
snabbt, kraftfullt och billigt minskar miljöstörningarna från
personbilstrafiken, som en snabb utskrotning av de sämsta
och mest miljöstörande bilarna som rullar på de svenska
vägarna.
Med dessa fakta i bakhuvudet är det svårt att förstå den
passivitet vissa har visat denna fråga.
Idag finansieras skrotningspremien genom en
skrotningsavgift på varje nysåld personbil. Avgiften höjdes
från 300 till 850 kronor vid årsskiftet 1991/92.
En kraftig temporär höjning av skrotningspremien till 5 000
kronor skulle med fördel kunna finansieras med en
liten del av alla de pengar som landets bilister betalar in i
form av miljöavgift på bensin. Det är viktigt ur pedagogisk
synpunkt att de miljöavgifter som uttaxeras av svenska
folket används till förbättring av miljön och inte försvinner
i statsbudgeten till andra ändamål.
Det är också viktigt att systemet görs enkelt och
attraktivt för den enskilde bilköparen. Ett sådant system
skulle med fördel kunna utformas så att den reguljära
bilhandeln i samband med att kunden byter bil åläggs att ta
emot skrotbilarna.
Bilhandeln bör också se till att de gamla
miljöförstörande bilarna omgående skrotas på ett så
miljövänligt sätt som möjligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att som en viktig miljöåtgärd
temporärt höja skrotningspremien till 5
000 kr. så att de mest miljöstörande personbilarna snabbt
försvinner ur trafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ålägga den reguljära
bilhandeln att ta hand om gamla miljöförstörande
personbilar och se till att de skrotas utan dröjsmål.
Stockholm den 22 januari 1992
Kenneth Attefors (nyd)
Max Montalvo (nyd)
Christer Windén (nyd)