Försurning av mark och vatten i västra Sverige har länge
varit allvarlig. Nu har den nått sådana proportioner att
träden håller på att svälta ihjäl. Marken är så sur att träden
inte längre klarar av att ta upp näring.
Orsakerna är flera och väl kända. Trafikflödena i
Göteborg och Göta Älvdalen är stora och raffinaderier och
andra miljöförstörande industrier bidrar också.
En stor del av miljöförstöringen är dock importerad.
Genom de ständiga lågtrycken som vandrar upp från de
brittiska öarna sköljs västkusten över av surt regn.
Storbritannien har länge varit den bromsande kraften
när det gäller att komma till rätta med
försurningsproblemen. I mitten av 80-talet antogs trots allt
ett svavelminskningsprogram. Nu finns det emellertid
oroande tendenser att Storbritannien vacklar när det gäller
omförhandling av det s.k. svavelprotokollet.
I överenskommelsen vid 1972 års miljökonferens
fastslogs att inget land skulle ha rätt att utsätta ett annat
land för miljöförstöring. När det gäller försurningen i västra
Sverige och svavelutsläppen från Storbritannien är
sambanden helt klara.
Den svenska regeringen måste därför inför
omförhandlingarna av svavelprotokollet utöva
påtryckningar, såväl bilateralt som på EG-kommissionen,
för att säkerställa att Storbritannien rättar sig efter de
strängaste kraven inom EG, när det gäller utsläppen av
svavel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av bilaterala
påtryckningar på Storbritannien inför omförhandlingen av
svavelprotokollet.
Stockholm den 23 januari 1992
Rune Evensson (s)
Ingvar Johnsson (s)
Britt Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)