Under många år har det rått en stark vilja från samhällets
sida att skapa reservat och naturskyddsområden, inte minst
i Göteborgs och Bohus län. Det innebär en inskränkning i
den enskildes rätt att använda sin egendom och det innebär
också socialisering och konfiskering av det den enskilde
äger.
Man har svårt att förstå nyttan av t.ex.
naturvårdsområden där ingen bryr sig om att vårda naturen.
Tidigare har stora kustnära områden i Bohuslän med stort
engagemang skötts av enskilda markägare till allas
belåtenhet och glädje.
När marken genom konfiskering ombildas till
naturvårdsområden är det förståligt att lusten att städa bort
avfall från havet eller röja efter vinterns stormar minskar
hos den ''bestulne''.
Vi anser att det är önskvärt med en översyn av befintliga
naturreservat och naturvårdsområden för att bedöma vilka
som är av synnerligt högt värde för samhället. När det gäller
övriga områden bör såväl äganderätt, skötsel som tillsyn gå
tillbaka till ursprunglig ägare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsningar när det gäller
antalet naturreservat och naturvårdsområden.
Stockholm den 27 januari 1992
Inger René (m)
Kent Olsson (m)
Stig Grauers (m)