Allemansrätten har en säregen ställning i
rättsordningen. Lagstiftningen är spridd på flera lagar.Den
är ofullständig och något samlat grepp inom lagstiftningen
har aldrig tagits. Första gången allemansrätt finns med i
lagtext är i 1974 års ändringar i naturvårdslagen.Det
innebar dock inte att lagstiftaren då tog ställning till rättens
innehåll. Bestämmelsen i lagens 1 § ändrade inte det
tidigare rättsläget.
Allemansrätten sönderfaller i två delar, rätten till
naturprodukter och rätten att färdas och vistas på annans
mark. Båda avsnitten bygger på ålderdomliga stadganden
i brottsbalken (12 kap BrB). Man har behållit en säregen
indirekt reglering, som i stort sett varit oförändrad mer än
ett århundrade,trots att friluftslivets utveckling gett
allemansrätten en helt annan praktisk betydelse än tidigare.
Stadgandet i brottsbalken (12:2:2 BrB) är skrivet för ett helt
annat samhälle än dagens moderna samhälle. Människor är
på ett helt annat sätt än förr mer lättrörliga idag. Många
besökare från andra länder har inte den ringaste (eller
felaktig) kunskap om vad allemansrätten i Sverige
egentligen innebär. Exempel på hur detta kan visa sig är
många. Med hänvisning till allemansrätten -- som man hört
talas om eller fått fel upplysning om -- har främlingar gått in
i trädgårdar eller på andra odlingar och tagit för sig! Man
har slagit upp tält i klungor eller ställt husvagnar på tomter
och andra inhägnade områden och ''bosatt'' sig där under
avsevärd tid -- under hänvisning till allemansrätten!
Markägare har inte kunnat tala inkräktarna till rätta och
känt sig maktlösa.
Det nya sättet hos mindre nogräknade snöskoterägare
att nöjesköra utanför godkända leder bidrar också till att
sätta allemansrätten på undantag. Sveriges närmande till
EG och ökningen av antalet utländska turister och deras
intresse av att utnyttja vårt land för friluftsliv medför ökat
behov av klarare regler för allemansrättens omfattning och
innehåll.
Allemansrätten i Sverige -- använd på rätt sätt -- är
värdefull och på många sätt omistlig, men enligt vår mening
är det nu dags att lagstifta i ämnet -- i likhet med vad som
skett i Norge.
Lagreglerna i vårt land är idag så obestämda att
allemansrätten ofta är beroende av sedvanor och
värderingar, som kan växla i olika delar av landet.
Regelsystemet skall inte utformas av domstolar, utan
lagstiftarna måste avgöra hur ett regelsystem gällande
allemansrätten skall vara utformat.
Det finns anledning att även understryka resebyråers
och andra researrangörers ansvar när dessa marknadsför
Sverige som turistland. Inte alltid följs upplysningar om
allemansrätten av upplysningar om de begränsningar och
det ansvar som friheten medför. Många turister från
utlandet får helt enkelt felaktiga uppgifter i
resebroschyrerna och tror att allemansrätten tillåter ett
uppträdande som vi exemplifierat med i denna motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
gällande allemansrätten.
Stockholm den 21 januari 1992
Stina Eliasson (c)
Tage Påhlsson (c)