Miljön i och omkring Emån har varit uppe till
behandling i riksdagen vid ett flertal tillfällen under senare
år. I enlighet med motionsförslag beslutade riksdagen våren
1991 att Emån skulle omfattas av naturresurslagen. Emån
anses därmed skyddad mot planerad
vattenkraftsutbyggnad.
I andra motioner, bl.a. 1990/91:Jo724, har tagits fram
frågor kring Emåns framtida möjligheter som en tillgång för
turism- och naturvårdsintressen. Förekomsten av lax och
öring samt åns i övrigt rika fauna är av stort intresse för
fisketurismen.
Ett problem är emellertid tidigare utsläpp av giftiga
ämnen som kommit från industrier längs Emån och dess
sidovattendrag. Dessa utsläpp har bl.a. innehållit PCB som
långsamt läcker ut från sediment i Järnsjön, som ligger i åns
övre lopp. Om inget görs åt detta problem beräknas PCB-
läckaget kvarstå under hela nästa sekel.
PCB-problemet
Förekomsten av PCB i vattensystemet äventyrar de
värden som motiverar riksintresset för Emån. Skador på
fiskars organ, utveckling och reproduktion kan förväntas,
främst på stationära arter som den unika malen. Utsläppen
belastar slutligen också Östersjön med PCB. En sanering av
Järnsjön är därför nödvändig om fortsatta skador skall
kunna undvikas och de mål uppnås som anges i
naturvårdsverkets aktionsplan för sötvatten.
Arbetet hittills
Saneringen av Järnsjön i Emån har diskuterats sedan
PCB upptäcktes i dess sediment i mitten av 1980-talet.
Redan år 1986 bildades en arbetsgrupp för att utreda
frågan. Analyser och utredningar som utfördes i slutet av
1980-talet visade var PCB-föroreningarna fanns och hur de
spreds i vattensystemet. Berörda kommuner och Emåns
vattendragsförbund har senare i skrivelser till
naturvårdsverket begärt en sanering av Järnsjön.
Efter förstudier har en huvudstudie utförts under hösten
1990 och våren 1991. Syftet var att ge ett underlag för val av
lämplig saneringsmetod för sjön samt att bygga upp
kunskaper för liknande saneringar.
Kostnaden för saneringen uppskattas till 30--50 milj.kr.
Denna kostnad fördelas mellan ansvariga företag och
staten, för den del där inte ansvar kan utkrävas.
Alarmerande signaler
Nu har alarmerande signaler kommit att staten, genom
naturvårdsverket, inte kommer att ställa upp med sin del
med motiveringen att verkets anslag inte räcker för alla
bidragskrav som ställs.
Projektet Järnsjön är ett pilotprojekt som betyder
mycket för kunskapsuppbyggnaden för saneringsprojekt.
Bl.a. arbetar KTH i Stockholm med en modell av sjön, där
vattenströmmar och konsekvenser av saneringsarbetet kan
följas. Den tekniska delen av projektet har även tilldragit
sig internationell uppmärksamhet och förväntningarna är
stora inför ett genomförande.
Det är också ovanligt att en statlig myndighet och ett
företag, i detta fall MoDo, kunnat arbeta fram ett
ekonomiskt avtal, som beräknas bli klart i januari 1992,
utan att behöva gå den långa vägen över koncessionsnämnd
och ev. process.
Det är således av stor vikt att naturvårdsverket fullföljer
sin del av avtalet, genom omprioriteringar i sin budget samt
genom disposition av medel förslagsvis från anslagen B 4.
Miljöforskning eller B 6.Sanering
och återställande av miljöskadade områden
under fjortonde huvudtiteln. I sammanhanget kan vara värt
att framhålla att de medel som tidigare var planerade att
sättas in för att motverka översvämningar i Emådalen nu
borde kunna disponeras för saneringsändamål. Någon
ytterligare ''kanalisering'' av de känsliga stränderna torde
inte bli aktuell.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sanering av Järnsjön i Emån.
Stockholm den 21 januari 1992
Christer Lindblom (fp)