Nedskräpningen av västkusten från Nordsjön och Kattegatt
Nedskräpningen av stränderna på västkusten forsätter i
ökad omfattning. Här och var i havsvikarna börjar man tala
om avfallsberg. Plast och pappersprodukter av olika slag är
det vanligaste skräpet i en mångfald som inte står de
kommunala soptipparna efter. Skräpvikarna i Bohuslän har
tyvärr motsvarigheter världen över. Enligt
havmiljöexperter vid UNESCO i Paris dumpas årligen
minst 6 miljoner ton skräp i sjön från båtar och
utsläppskällor på land.
Praktiskt taget allt skräp på svenska västkusten kommer
från andra länder, från yrkessjöfarten eller oljeutvinning i
Nordsjön. Det fasta avfall som kommer från kommunernas
egna invånare eller från fritidsfolket är i sammanhanget av
marginell betydelse. Plast är det dominerande materialet i
skräpet.
Havsströmmar och vindar samverkar så, att den svenska
västkusten till stor del blir mottagare av avfallet. På den
svenska kusten är hallandskusten och bohuskusten i
särklass mest nedskräpade. Värst är situationen i Bohuslän.
Orsaken till detta är strömsättningar i Kattegatt, Nordsjön
och Skagerrak.
Till en del samlas skräpet upp på frivillig väg så länge
enskilda och organisationer orkar med. I de viktigaste
vikarna i Sotenäs kommun samlar frivilliga varje år ihop ca
100 containrar med skräp. Västkuststiftelsen har under ett
flertal år sedan slutet av 80-talet genomfört liknande
städkampanjer.
Som talesman för våra valkretsar har vi tidigare sökt
riksdagens stöd för ett uttalande om statens ansvar för att
hålla stränderna rena. Vi menar att staten bör ta
konsekvenserna av sitt tidigare beslut att reservera stora
delar av exempelvis Bohuskusten för turism och rörligt
friluftsliv. Det är ett riksintresse att kustens många unika
stränder kan nyttjas för de ändamål som riksdagen en gång
fattade beslut om. Kommer de ideella insatserna att minska
eller upphöra, kommer stora delar av stränderna att efter
hand bli täckta av plast och bråte.
Vi har i tidigare motioner framfört att det är angeläget
att berörda kustkommuner erhåller hjälp för att klara de
stora nedskräpningsproblemen. Riksdagens majoritet har
hittills avslagit detta förslag med motiveringen att det enligt
20 § renhållningslagen (1979:596) åligger kommunen att
återställa platser som har skräpats ner.
Denna motivering är lite märklig -- det är ju detta som
är en stor del av problemet för dessa utsatta kustkommuner.
De är ålagda att återställa platser som skräpats ner med
internationellt avfall och får ingen möjlighet till inhemsk
hjälp. Berörda länsstyrelser har också skrivit till regeringen
och begärt stödinsatser med förutsättningen att regeringen
kommer att ta initiativ.
Nedskräpningen har, som vi framhållit inledningsvis, nu
tagit sådana dimensioner, att kommunerna måste få hjälp
ekonomiskt, på samma sätt som vid oljebekämpning. Ett
sådant stöd till kustkommunerna skulle kunna ges inom
ramen för skatteutjämningssystemet. Vidare bör någon
form av producentansvar kunna införas för t.ex.
plastindustrin eftersom deras produkter dominerar skräpet.
Det är också vår uppfattning att Sjöfartsverket bör ta ett
miljöansvar mot bakgrund av att fartyg dumpar avfall till
havs. Varje rederi av viss storlek bör avkrävas ett
miljöprogram för att motverka sjöfartens utsläpp av olja
och skräp.
Sedan 1 juli 1991 är det förbjudet att dumpa i Nordsjön.
Tyvärr är möjligheterna att upptäcka och bötfälla
överträdelser små.
I avvaktan på att ett internationellt samarbete kan leda
till mer kännbara restriktioner för dumparna och för
ägarna, bör kommunernas renhållningsansvar för
skräppåslaget revideras, i så motto att utrymme ges för
generösa bedömningar av krav på kostnadsersättningar från
kommunerna.
Den nya Plan- och Bygglagen och Naturresurslagen
lägger dessutom ytterligare krav på kommunerna när det
gäller planeringen av vattenområden vid kusterna. En
statlig utredning bör inväga synpunkter från
Naturvårdsverket och Kommunförbundet och kan även
styra över en del befintliga forsknings- och
utvecklingsprojekt (FoU) till dessa problem. I redan
pågående FoU-projekt uppmärksammas
nedsmutsningsproblem som är gemensamma för norska och
svenska kommuner.
De åtgärder som vi har angett för att lösa problem med
nedsmutsning på västkusten bör övervägas av regeringen.
Regeringen bör därefter presentera ett åtgärdsprogram
med detta syfte.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att, enligt vad i motionen anförts,
utreda hur kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas att
lösa problemen med nedsmutsningen från Nordsjön och
Kattegatt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ställa medel till förfogande
inom ramen för de särskilda skatteutjämningsmedlen som
bidrag till kustkommunernas kostnader för
strandstädning.1
Stockholm den 16 januari 1992
Kenth Skårvik (fp)
Erling Bager (fp)