med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård
Propositionen, som lagts fram av den nu avgångna
socialdemokratiska regeringen, förefaller vara ett hastverk.
Några av förslagen i propositionen går visserligen i rätt
riktning men även där fattas en väl genomtänkt analys av
resultaten.
Den allvarligaste bristen i propositionen är dock de stora
problemområden som helt saknas. Så finns t.ex. inte en rad
om hur jakträtten för de små markägarna skall kunna
förbättras och säkerställas. I dagens jaktliga verklighet finns
runt om i landet en stor grupp små markägare-
jakträttsinnehavare, som känner sig berövade sin uråldriga
rätt att själv få förfoga över sina marker.
Att lägga fram en proposition i denna omfattning utan
att ta hänsyn till dessa människor och helt förbigå detta
problem innebär att man i slutändan berövar dem deras
äganderätt.
Jakträttsförhållandena inom renskötselområdet
Inom det geografiskt stora område i Norrland som utgörs
av renskötselområdet råder stora motsättningar mellan
olika befolkningsgrupper på grund av jaktens organisation.
Dubbelregistrering vid älgjakt vållar stor irritation
samtidigt som säkerheten blir lidande. Dessa problem har
över huvud taget inte berörts i propositionen.
Ersättning för skada av vilt
Att ersättning för skada av vilt avskaffas enligt förslag i
propositionen och att något bidrag till omplantering av
skog, som skadats av älg, inte införs kan accepteras då
byråkratin och godtycket kring sådana bidrag blir mycket
stor.
Som en konsekvens av detta förslag måste dock tvånget
att återplantera skog efter älgskada tas bort. Framför allt de
små markägarna, som inte själva kan påverka älgstammens
storlek i någon nämnvärd grad, riskerar drabbas orimligt
hårt om de tvingas till upprepade omplanteringar. Speciellt
i områden med älgvandringar kan det bli helt oacceptabla
kostnader över ett stort antal år.
Hastverk
I övrigt finns en lång rad exempel på dåligt förberedda
förslag i propositionen, som understryker det tidigare givna
omdömet om ett hastverk.
Exempelvis krävs älgskötselplaner från varje A-
licensområde. Byråkratin och pappersexercisen skulle fira
triumfer utan att något reellt positivt skulle uppnås. Bara i
mitt hemlän, Västerbotten, skall ca 2000 planer hanteras.
Vidare, vem kan ha intresse av att älgjakt skall kunna
påbörjas redan den 16:e augusti? Inte jägarna och inte
heller andra intressenter som vill utnyttja allemansrätten.
Konflikterna skulle bara bli större vid en sådan utökning av
jakttiden.
Synpunkter finns också på älgskötselområdenas storlek,
kalvjakten, administrationen av jakten,
överklagandeinstitutet m.m.
Slutsatsen är för min del att propositionen ''Jakt och
viltvård'' är så ofullständig och av så låg kvalitet att den bör
återförvisas till den nya regeringen för komplettering och
överarbetning.
Det finns ingen anledning att hasta fram ett beslut i
denna fråga där förslagen är så ''flummiga''. Jägarna kan
utan problem klara ett år till med den gamla lagen om de
därefter kan förvänta sig ett bättre, heltäckande beslut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår propositionen med begäran om ett
nytt mer heltäckande förslag.