I regeringens budgetproposition har föreslagits att
djursjukvårdsavgiften för jordbrukets djur skall höjas från
55 kronor till 100 kronor och för sällskapsdjur och hästar
från 90 till 150 kronor. Detta innebär att det kan bli
lönsammare för veterinären att övergå till privat
verksamhet. Den nuvarande organisationen för
distriktsveterinärer riskerar därmed att slås sönder.
Detta vore enligt vår mening mycket olyckligt.
Veterinärerna kommer inte att drabbas men tredje part,
dvs. djuren och konsumenterna, blir de som drabbas. Även
för mindre djurägare i glesbygd skulle detta få mycket
negativa följder. De viktiga bitar inom distriktsveterinärens
verksamhet som utgörs av smittskydd, djurskyddstillsyn,
förebyggande djursjukvård och besättningsutredningar
kommer knappast att ge tillräckligt med pengar för den
privatpraktiserande veterinären. Därför kommer sådan
verksamhet, tvärt emot önskad utveckling, att minska i
omfattning.
''Trygga'' och säkra livsmedel, samt vetskapen om att en
statligt anställd veterinär har insikt i svensk djurhållning, är
av stort konsumentintresse. Konsumenter och djur är mer
betjänta av en statlig tjänsteman som inte fullt ut är
beroende av djurägarna utan kan ta andra hänsyn i sitt
arbete ute på fältet.
I avvaktan på veterinärväsendeutredningen anser vi att
djursjukvårdsavgiften inte bör höjas. Det belopp som
höjningen motsvarar bör i stället finansieras genom en
omfördelning av de medel om ca 80 milj. kr. som föreslås
avsättas för bekämpande av leukos hos nöt, AD hos svin
eller ''djursjukvård''. En sådan omfördelning hindrar inte
att bekämpningsprogrammen ändå kan genomföras. Det är
för övrigt tveksamt om skattemedel skall användas till att
bekämpa AD hos svin och leukos hos nöt. Det innebär ju
att staten subventionerar näringen för att den skall
undanröja de handelshinder som leukos och AD innebär
när svenska bönder skall exportera på Europa. Varken ur
risksynpunkt för konsumenter eller ur djurskyddssynpunkt
skiljer sig dessa sjukdomar från andra som kan drabba våra
husdjur på ett sådant sätt att utrotningen skulle motiveras
att ske med konsumenternas skattepengar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om
höjning av djursjukvårdsavgiften och att omfördelning av
medel sker i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 27 januari 1992
Jan Fransson (s)
Åke Selberg (s)