Antalet pälsdjursfarmer i Sverige har minskat drastiskt under senare år, men fortfarande finns ca 400 farmer kvar. Djuren lever i små burar. Minkens golvyta är t ex 0,24 m2 och rävens 1 m2. Dessa ytterst aktiva rovdjur rör sig i frihet över stora markområden. Det enformiga och onaturliga liv som pälsdjuren lever på farmerna är på intet sätt i överensstämmelse med djurskyddslagen.
De nya regler för uppfödning av pälsdjur som kommer att gälla från och med 1994 kommer endast att innebära marginella förändringar för djuren.
Sveriges Veterinärförbund presenterade 1990 en utredning om farmning av mink och räv, som fastslår att den rävfarmning som bedrivs i dag klart strider mot djurskyddslagen. Bl.a. pekas på att nuvarande uppfödningsform leder till rädsla och apati hos djuren. Även minkhållningen anses strida mot djurskyddslagen i vissa delar.
I djurskyddslagen framhålles att djuren ska ha möjlighet att bete sig naturligt. Det kan aldrig vara möjligt så länge djuren är hänvisade till ett liv i bur. Någon annan form av uppfödning är dessutom svår att föreställa sig utifrån ekonomisk synpunkt. Därför är enda alternativet en avveckling av pälsdjursfarmning.
Ett beslut om avveckling kommer att drabba aktiva farmare och därför bör denna ske på ett ansvarsfullt sätt gentemot farmarna. Möjlighet för inlösen måste ges under en avvecklingsperiod på förslagsvis 10 år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av pälsdjursuppfödning i bur.
Stockholm den 22 januari 1992 Ingela Mårtensson (fp)