En ny och smittosam sjukdom, varroa, har under senare
år uppmärksammats på bisamhällen i de södra delarna av
landet.
Enligt uppgifter fanns 1986 en katastrofplan för
bekämpning av varroa, vilken också reglerade
ersättningsfrågan vid inträffad smitta. I avsaknad av en i dag
verksam katastrofplan, då en katastrof snabbt kan vara ett
faktum, finns inte någon plan eller marknadsmässig
ersättning åt drabbade biodlare. Detta att ersättningsfrågan
inte är godtagbart löst kan leda till att biodlare, som fått
smittan i sin bigård, inte åtgärdar det inträffade med en
större katastrof som följd. Detta, att inte omedelbart när
smittan blivit känd, bekämpa densamma, kan bidraga till att
varroakvalstret sprider sig i övriga landet men även till
omkringliggande länder.
En annan smittosam sjukdom, som också drabbar
bisamhällen är yngelröta. Här kan biodlarna också få
vidkännas ekonomiska förluster när yngelrötan angriper
bisamhällena. Även här bör ersättningsfrågan ses över och
en plan fastställas för att komma tillrätta med sjukdomen.
Både varroa och yngelröta bör bekämpas på ett effektivt
sätt. Detta kan låta sig göras bland annat om ersättningen
till biodlare står i rimlig proportion till den kostnad som
bisamhället betingar liksom den uteblivna vinsten för
förlorad intäkt av försäljningen av produkten från
bisamhället.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om katastrofplaner och
ersättningsfrågor för de bisamhällen som berörs av
sjukdomar.
Stockholm den 21 januari 1992
Owe Andréasson (s)
Ingegerd Sahlström (s)